Barnhemsbarn lockar turister till Kambodja
Antalet barnhem i Kambodja har visat sig vara långt mycket större än vad man tidigare vetat, enligt en ny kartläggning från Unicef. Inte för att barnen behöver vårdas där, utan för att det är ett sätt att tjäna pengar på turister.
Fattiga familjer förmås lämna ifrån sig sina barn mot pengar. Nu börjar regeringen inse att åtgärder krävs för att stoppa att familjer splittras och barn tar skada.
Förra året granskade Kaliber på Sveriges Radio den växande barnhemsturismen i Kambodja. Barn som dansar och uppträder, som tillverkar saker, och turister som förmås donera pengar.
Volontärer som betalar för att jobba med barnen och pedofiler som enkelt får en möjlighet att ta med sig barn på utflykter.
Enligt en tidigare uppskattning var det 12 000 barn som bodde på barnhem i Kambodja.
Men nu har Unicef gjort en kartläggning som visar att barnhemmen både kan ha blivit många fler och att den tidigare siffran måste ha varit gravt underskattad.
Det är enligt den nya undersökningen 47 000 barn som bor på barnhem bara i fem av landets tjugo provinser.
– Det betyder att det inte funnits nån som helst insyn tidigare i hur barnen har det och många tusen har utsatts för stora risker, säger Bruce Grant på Unicef i Phnom Penh.
– Närmare 50 000 barn på institutioner, det är helt enkelt en nationell kris. Och det är framför allt sårbara barn det handlar om. Från fattiga familjer som många gånger erbjudits pengar och förmåtts tro att barnen får det bättre på barnhem än hemma.
– Ja, institutionerna har erbjudit pengar för att få med sig barn, det förekommer, säger Bruce Grant.
På ett barnhem i Phnom Penh erbjuds jag att få se en dansshow, mot betalning förstås. Barnhemmen har helt enkelt blivit bra business.
Men nu börjar regeringen se problemet och har satt upp ett mål att få ner antalet barnhem med trettio procent, en process har också satts igång för att registrera alla barnhem så att det går att inspektera hur barnen har det.
– Det görs framsteg, säger Bruce Grant på Unicef men det är inte tillräckligt.
– Det som krävs är krafttag från regeringen. Att de inser att det bästa för barn är att växa upp i sina familjer. Och sedan se till att det blir så också.