- Jag tappade lusten att leva

P1 fredag 27 maj kl. 11.03, repris 23.07 samt söndag 29 maj kl. 18.00. Nina skulle bara leta reda på en penna, innan hon gick till skolan. I lådan hittade hon istället avvisningsbeskedet från utlänningsnämnden som hennes mamma hade försökt gömma. När Nina kom till skolan försökte hon ta sitt liv. På sjukhuset slutade hon prata och äta. Läkarna sa att hon hade hamnat i en depressiv devitaliserad sjukdomsprocess, ett djupt apatiskt tillstånd. I massmedia hör vi om de apatiska barnen. Ett 2000-talsfenomen som är begränsat till Sverige har det sagts från regeringen och deras experter. Men är apatiska barn verkligen något nytt? I Barnen möter vi barn och ungdomar både från litteraturen och verkliga historien som hamnat i apatiska tillstånd. ”Marie, som hade börjat väta i sängen och bara åt ur flaska, hade helt slutat prata och tagit sin tillflykt till småbarnsbeteende.” Det berättar Gita Sereny i dokumentärromanen Tyskt trauma, där hon beskriver möten med barn under de första åren efter Andra Världskriget. Professor Rolf Zetterström mötte barn som kom till Sverige efter kriget. De kunde vara blinda eller förlamade, det var olika former av chocktillstånd. - Det kallades för hysteriska förlamningar, berättar Rolf Zetterström. Vi vet så lite om hur själen påverkar kroppen. Övergivna barn förlorar sin livslust. - Det var kompisarna som gjorde att jag ville fortsätta leva, berättar Nina. Hon vaknade upp efter nästan tre månader. Då hade hon och hennes mamma fått uppehållstillstånd. - Nu vill jag glömma allt, säger Nina. Redaktör Anna Iversen.