Traumatiskt för barn när föräldrar håller fast

1:50 min

Föräldrar ombeds ofta att hjälpa till att hålla fast sitt barn under obehagliga behandlingar inom sjukvården. Men både föräldrar och barn kan uppleva det här som väldigt jobbigt, visar en avhandling.

– Barnet skriker "Hjälp mig mamma, hjälp mig! Och vi står på den andra sidan och hjälper de onda. Det känns så fel. Någonstans i det här är det i vår famn hon behöver krypa upp i, när hon behöver trygghet."

Citatet kommer från en av de intervjuer barnsjuksköterskan och forskaren Laura Darcy gjort med cancersjuka barn och deras föräldrar. En mamma berättar hur fruktansvärt det känns att hålla fast sitt barn under smärtsamma eller skräckfyllda behandlingar, något man som förälder ofta väntas göra inom den svenska sjukvården.

Laura Darcy har i sitt avhandlingsarbete vid högskolan i Borås följt 13 barn i åldrarna ett till sex år, från att de fått sin cancerdiagnos och tre år framåt. Varje halvår har hon gjort djupintervjuer både med barnen själva och deras föräldrar. Detta för att lyfta fram barnens upplevelser och tankar kring sjukdomen.

Genom sina intervjuer har Laura fått höra att det är under det allra första stadiet av sjukdomen, då när barnen får sin diagnos och hela världen vänds upp-och-ner, som de känner sig som allra mest utlämnade.

– Det är en tid av oerhörd trauma. Barnen har beskrivit sig som främlingar, de känner inte igen sig själva. De har också beskrivit det som att de är under attack av sjukdomen. De får en diagnos och bara timmar senare börjar behandlingen. De beskriver det som misshandel, säger Laura Darcy till Vetenskapsradion.

Att i en sådan skrämmande situation be föräldrar hjälpa till att hålla fast barnet skapar en än mer utsatt situation för barnet. Det här är något hälso- och sjukvården behöver tänka över och ta ställning till, menar Laura Darcy.

– Jag föreslår att vi behöver låta föräldrarna vara tryggheten den första tiden. Vi behöver se över hur vi gör detta inom sjukvården. Barnen behöver föräldrarnas trygga famn, säger hon.

Britt-Marie Frost är överläkare och forskare vid barnonkologiska mottagningen vid Uppsala akademiska sjukhus. Hon känner väl igen situationen och är glad åt forskningen kring den.

– Ja, jag känner igen det här och tycker forskningen är mycket viktig. Vi måste lära oss av den här studien att finna andra vägar, så att föräldrarna får en annan roll, säger  hon.

Källa: Laura Darcy, 2015. The everyday life of young children through their cancer trajectory. Avhandling Högskolan i Borås.