Isoleringar på ungdomshem ökar

Isoleringarna på ungdomshem ökar, trots kritik från FN och barnombudsmannen. Statens institutionsstyrelse vet inte vad ökningen beror på.

Ebba* har varit på ett ungdomshem, och hennes minnen från isoleringen påverkar henne fortfarande

– Jag undviker trånga utrymmen, fysisk kontakt, det kan vara en kram till att nån ska klappa mig på ryggen på jobbet för berömma mig, säger hon.

Stor ökning av isoleringarna 

Krister Berglund, chef på ungdomshemmet Johannisberg i Kalix, förklarar varför man ibland måste isolera eller som det också heter, avskilja någon från andra på ett ungdomshem.

– Ungdomen får inte bli så pass våldsam att den är en fara för sig själv eller andra ungdomar, eller för den del också personal. Då tar man till den här åtgärden när inga andra åtgärder fungerar, berättar han.

På ungdomshem sitter unga under 21 år som oftast har blivit dömda för brott. P3 nyheter har kollat på antalet isoleringar i förhållande till antalet vårddygn och ser att sedan 2011 har det varit en ökning med 20 procent.

Vet inte vad det beror på

Robert Stenbom, verksamhetsdirektör på Statens institutionsstyrelse, säger att de inte vet vad ökningen beror på:

– Det är klart att visst har vi institutioner som vittnar om att man har större andel ungdomar med så kallad multiproblematik, men jag tror det är ganska vanskligt att påstå att vi har ha några större förändringar på kort sikt. Isoleringarna har framförallt minskat i längd ganska dramatiskt, förklarar han.

När Ebba får höra att isoleringarna ökar, minns hon själv tillbaka på hur hon kände. 

– Jag blir ledsen och jag gillar inte det, det gör verkligen ont i mig. Att isolera, det bevisar för ungdomen att den inte är värd någonting, berättar hon.

* = Ebba heter egentligen något annat