LASSE ÅBERG 80 ÅR

Dokumentär om Åbergs succé Sällskapsresan

60 min

Sällskapsresan kallas ofta för tidernas mest sedda film och kanske är den också den mest älskade. I dagarna är det 35 år sedan filmen om supertönten Stig-Helmer Olssons semester på Kanarieöarna hade premiär.

Artikeln publicerades 2015, och vi uppmärksammar den igen med anledning av Lasse Åbergs 80-årsdag.

Sällskapsresan hade premiär den 22:a augusti 1980 och gick upp på biograferna Saga och Park i Stockholm. Filmens producent, Bo Jonsson, hade sett Lasse Åbergs olika tv-produktioner och ville göra film med honom. Först blev det Repmånad (1979) men sedan var det dags för Sällskapsresan.

– Vi ville hålla upp en spegel så att folk kunde se sig själva, berättar Lasse Åberg som skrev och regisserade.

Åberg och Johnsson ville göra en bred folklig film som inte byggde på buskis och knasigheter som i filmerna Åsa Nisse och 47:an Löken. De valde charterresandet eftersom människor i flock kändes intressant.

– Någon tar direkt clownrollen, någon super ner sig hela tiden och så finns det ett par som är nyförälskat. Man polariserar sig rätt snabbt. Det var också kul att skildra krocken mellan det spanska vardagslivet och de svenska turisterna som kommer ner. Det var ett bra komediämne.

Inför manusarbetet intervjuade Lasse Åberg flera reseledare och flygvärdinnor för att samla olika händelser från verkligheten. Det var då han träffade Eva Örn, som spelar fru Storch i filmen.

– Den kvällen var fröken Örn i drömslag. Jag hade mycket att berätta om allt jag hade varit med om och Lasse satt med sitt anteckningsblock och noterade. Efter intervjun gick hela gänget på Alexandra och dansade och när Lasse följde med mig till taxin, tidigt på morgonen, så lutade han sig fram och viskade: You are hired baby!

Lottie Ejebrant och Kim Anderzon hade båda varit med i fria teatergrupper innan de kom med i Sällskapsresan.

– Det fanns en viss skräck för fria grupper inom filmbranschen då, men vi var tuffa och tog med dem, berättar Lasse Åberg.

Sven Melander arbetade som journalist och hade absolut ingen erfarenhet av film och skådespeleri. Han fick frågan om att vara med och spela den ständigt drickande Berra efter en fest dit Lasse Åberg också var inbjuden.

– Jag berättade historier och imiterade människor och var i grym form. Efter festen så kom Lasse fram och frågade om jag ville vara med i hans nya film och jag sa "ja, för fan". På något sätt var det väldigt självklart, säger Sven Melander.

De första scenerna spelades in i Stockholm och på Arlanda i januari 1980. När det var gjort satte sig skådespelare och filmteam på planet för att resa ner till Gran Canaria. I filmen kallas resmålet för Nueva Estocolmo (nya Stockholm) men Sällskapsresan spelades in i San Agustin och Playa del Inglés.

Eva Örn arbetade på Vingresor och hade hjälpt till att boka hotell och valet föll på Monto Rojo i San Agustin.

– Det var upprorsstämning bland personalen på hotell Monte Rojo när vi skulle checka in. De skulle gå i strejk för att vi hade bokat in en person i varje bungalow. De var rädda att de skulle förlora pengar eftersom det brukade bo hela familjer i varje bungalow. Men när vi skulle åka hem så stod de och grät. De hade aldrig tjänat så mycket pengar i hela sitt liv.

Även om det arbetades hårt med filmen fanns det också tid för fest. Ted Åström, som spelade reseledaren Lasse, hade varit ute och festat en natt eftersom han var ledig dagen därpå. Men på morgonen knackade Lasse Åberg på dörren och sa att det var dags att filma scenen där Suntrip-gänget hälsar alla välkomna och bjuder på Sangria.

– Jag var ganska trött och bakis och hade inte läst manus så jag visste inte vad jag skulle säga. Men det blev ganska bra för i den scenen är han lite blyg och fladdrig. Hade jag varit förberedd hade jag varit mer säker. Han hade kanske räknat ut det där Lasse Åberg, han har alltid en räv bakom örat.

Roland Jansson, som spelade mäklaren Gösta Angerud, hade vid den här tiden blivit nykter alkoholist. Men han upplevde inte att det var några problem att vara på en plats där så många andra drack.

– Har man en gång bestämt sig så har man, och det gör man inte genom att prata skit utan det gör man inom sig. Jag visste att det var färdigt.

Så när de andra var ute och festade var Roland Jansson och Weiron Holmberg kvar på hotellet och bollade idéer till det som skulle bli den hyllade pjäsen Bänken, som Roland Jansson skrev färdigt när han kom hem till Göteborg.

Lottie Ejebrant minns speciellt Casa Antonio där grisfesten spelades in. Det var en riktig grisfest så skådespelare och statister beblandade sig med övriga gäster. Scenen där Jon Skolmen dansar sattes på första tagningen.

– En spik! Det behövdes inte mer. Han är fenomenal, säger Lottie.

Filmen hade premiär för 35 år sedan i dagarna och ligger fortfarande etta på listan över de mest sedda svenska filmerna på bio. 2,1 miljoner biljetter gör att Sällskapsresan har rekordet.

Men filmkritikerna var inte så imponerade när filmen kom. Gunnar Rehlin var utskickad att recensera filmen för Göteborgstidningen.

– Det är en snäll, trevlig och vänlig film men filmiskt sett väldigt tråkig. Nu satte vi inte betyg på den tiden men om vi hade gjort det hade betyget blivit en tvåa, säger han.

Men Ingmar Bergman tyckte om Sällskapsresan, det berättade han i en intervju i Sveriges Radio i december 1980:

"Jag tycker att det är roligt det här med Repmånad och Sällskapsresan. Det är fint att vi har en folklig svensk film igen".

Lasse Åberg tilldelades Bergmanpriset 1981 med motiveringen "för att han genom Sällskapsresan hade fått svenska folket att gå på bio igen".

Lasse Åberg hade inte räknat med den här enorma succén.

– Nej jag blev jätteförvånad. När den passerade en miljon besökare och bara tickade på då undrade jag vad som pågick. Jag brukar kokettera och säga att jag har ett konstnärligt problem. Folk förstår mig!