Varför är friidrottaren Abeba Aregawi inte folkkär?

Hon var Sveriges enda rimliga medaljhopp i friidrotts-VM i Peking, men det kommer ta tid för henne att bli sedd som svensk, tror statsvetaren Amanda Holm Strandqvist.

– Zlatan är ett jättebra exempel att jämföra med. Under hans tid i Malmö FF var folk emot honom och hans spelstil och hans beteende var inte svenskt, men i dag är han ju supersvensk. Han är jätteframgångsrik, är på frimärken och gör reklam för Volvo, säger statsvetaren Amanda Holm Strandqvist.

Det positiva var svenskt

Amanda Holm Strandqvist skrev sin kandidatuppsats om identitetskonstruktioner utifrån rapporteringen kring Abeba Aregawi omkring friidrotts-VM i Moskva 2013.

Där kom hon fram till att det som var positivt kring Abeba Aregawi omnämndes som svenskt, som till exempel guldmedaljen, som var den första Sverige tagit på 1 500 meter sedan OS i London 1948. Det negativa däremot, föll under hennes "utländska identitet".

Det handlar om mer än framgångar

Bilden av idrottskvinnan verkar inte ha ändrats avsevärt. Radiosportens Tommy Åström förklarar att det handlar om mer än bara framgångar för att bli folkkär. För trots sitt VM-guld har Abeba Aregawi inte varit toppkandidat till exempelvis Jerringpriset en enda gång.

– Det gick ju väldigt fort för Ludmila Engquist från det att hon blev svensk medborgare. Och Susanna Kallur var långt fram i Jerringprisomröstningarna för sitt guld hon fick i EM.

"Synsättet på integration måste förändras"

Amanda Holm Strandqvist menar att kraven på de som vill ses som svenska av samhället gäller alla och inte bara idrottspersoner. Hon tror att det behövs en större förändring innan idrottare och andra som kommer hit blir accepterade på riktigt.

– Men sen gjorde ju Ludmila Engquist misstaget och blev fast för doping och då var hon ju inte svensk längre. Det spelar ingen roll hur omtyckt hon var för början för det skiftade så snabbt, säger hon och avslutar:

– Jag tror det handlar om att hela synsättet på integration måste ändras i Sverige. Att man inte måste ha en viss svenskhet, utan vi också måste förändras och acceptera att alla är olika indivier.