Nya larm ger frihet på äldreboenden i Västerås

4:13 min

Västerås stad har börjat byta ut larm på särskilda boenden. Ny teknik ger nya möjligheter och på demensboendet Klockarkärleken på Viksäng är nu det bara öppna dörrar som gäller.

– Den största skillnaden är ju friheten. Vi har öppna dörrar, hela boendet är öppet, säger Valbone Syla, enhetschef på gruppboendet Klockargården i Västerås.

Sedan åtta månader är dörrarna öppna både mellan olika avdelningar och ut till trädgården.

– Våra boende kan röra sig precis som de vill, i huset och utanför huset.

Det finns omkring 1700 lägenheter i särskilda boenden i Västerås. Många larm är runt 20 år gamla och nua har Västerås stad börjat byta ut dem.

Istället för fast larm i det egna rummet eller på avdelningen, så får de äldre nu personliga larm med personliga inställningar.

Det betyder att även den som inte klarar sig själv utomhus, kan gå utomhus.

– Då går ett larm till personalen, med rumsnumret och vem det är och var personen befinner sig någonstans, säger enhetschef Valbone Syla.

Många som bor här är dementa. Reagerar de på det här, eller märker ni något?

– Vi märker att de är gladare, att de fått liv i ögonen.

En annan stor skillnad är att det blivit lugnare på hela boendet, mer harminskt, säger Valbone Syla. Och personalen har kommit närmare de boende, har lärt känna dem mer.

– Vi får också många spontana besök. Det har blivit ett mer levande hus.

93-åriga Margit Löfvén uppskattar friheten och att vara oberoende.

– I går hade jag gått till en väninna som bor här i andra delen av huset. Hon tyckte jag skulle ringa och säga var jag var, men jag var kaxig och sa att det inte behövdes men då hade de larmat mig.

– Jag var mallig för jag var fri. Jag kände mig oberoende, säger Margit Löfvén och visar den lilla larmdosa som hon har i ett band som hon bär med sig och hänger på rollatorn.

Jeanette Pedersen jobbar på avdelningen där Margit bor.

– Mycket större frihet. Det hör man från alla som kommer hit. Framför allt att vi hör om någon går iväg, som kanske inte klarar att gå långa bitar själv. Jag kan inte riktigt förstå varför vi inte skulle ha det, för det är ju inte värdigt att gå bort sig heller, säger hon.

Margits son Per som är på besök, är också positiv.

– Jag tycker är jättebra att de kan gå som de vill, ut på baksidan och framsidan. Det blir ändå en slags frihet för dem.

– Hon var på ett annat boende där det var låst, till och med garderoben var låst. Det blir så oroligt. Här är det öppet, hon kommer åt allt. Det tror jag bara att hon mår bra av, säger Margits son Per.