#Flyktvägen

Leva eller dö tillsammans - syriska flyktingars val

2:16 min

En stor del av de flyktingar som nu försöker ta sig till Europa kommer från krigets Syrien. Den här veckan kommer Ekot att följa flyktvägen som tusentals människor färdas längs just nu. Vår korrespondent Katja Magnusson har träffat en syrisk familj i Kilis, precis vid gränsen mellan Turkiet och Syrien.

Tv:n står på hemma hos Mahmoud och Nahid. Deras ettårige son Abd al-Razzaq leker med fjärrkontrollen. Nyheterna handlar om explosioner i hemlandet Syrien, om desperata flyktingar i Ungern och så kommer bilden på den treårige pojken Alan Kurdi som ser ut som om han sover där han ligger på en strand vid den turkiska kusten efter att gummibåten med flyktingar sjönk på väg mot Grekland

– Våra hjärtan brinner, det är ju en människa, säger Mahmoud.

Familjen står nu inför ett nästan omöjligt beslut.

– Ska vi åka, ska vi inte åka, ska vi åka, ska vi inte, vi vet inte än, säger Mahmoud som var lärare i arabiska hemma i Syrien.

– Jag är rädd för havet, så många har drunknat, lägger Nahid till.

Hon är gravid i sjätte månaden med en flicka.

– Problemet är att vi varken känner trygghet och stabilitet i Syrien eller här i Turkiet, säger Nahid.

Halva Syriens befolkning är nu på flykt. Mer än sju miljoner syrier har flytt inom landet, medan cirka fyra miljoner finns i grannländerna. Familjens hemstad Azaz ligger precis på andra sidan gränsen, men dit kan de inte återvända.

– IS finns nära staden och de strider med andra rebellgrupper, området bombas både av den syriska regimens stridsflyg och av USA och dess allierade, förstörelsen är stor, berättar Mahmoud.

Här i Turkiet är det svårt att klara sig, familjen har bytt bostad åtta gånger, de kan knappt försörja sig.

Men i Sverige finns Mahmouds pappa och två bröder. Vi ringer upp brodern Mustafa i Stockholm.

– Jag vill inte att han ska åka med barn och hans fru, ensam är det kanske lite enklare, säger Mustafa. Det är många dagar att gå, det är en lång väg, det är farligt.

Men Nahid, Mahmoud och lille Abd al-Razzaq vill inte dela på sig.

– Om vi åker så gör vi det allihop, vi lever tillsammans så om vi dör så ska vi dö tillsammans, säger Nahid.