Gjorde samma resa – nu följer de andras flykt
I Kalmar län bor tusentals personer som själva har gjort den svåra resan från bland annat Syrien till Sverige. Nu följer de rapporterna om vad som händer utmed flyktingvägarna i Europa med blandade känslor.
Att se de uppmärksammade bilderna på den drunknade treårige pojken Aylan och följa reaktionerna runt om i världen väckte många känslor hos Sameer Alkayal som bor på asylboendet i Söderåkra:
– Du vet, det är egentligen ingen stor skillnad på att förlora en person, en pojke, till havs, i kriget eller i en bomb eller på något annat sätt, säger han.
– Och många barn har dött.
Sameer Alkayal kom själv samma väg som Aylan från Syrien för ungefär ett år sedan och fortsatte sedan sin 18 dagar långa resa till Sverige med buss, bil och till fots.
När han gjorde sin resa var det inte många som brydde sig. Nu är världens ögon riktade mot gränsövergångar och järnvägsstationer utmed hans resväg.
Obada Abdul har också sett historier plågsamt lika hennes egen rullas i medierna gång på gång de senaste veckorna.
– Vi blev chockade när vi var på båten som skulle ta oss till Italien. Det var sju dagar utan mat och vatten. Det var hemskt, säger hon om resan till Sverige över Medelhavet med sina tre barn och sin man.
Hon har också varit i Sverige i ungefär ett år. Hon önskar att hennes vänner och släktingar som är kvar i Syrien ska få känna samma trygghet som hon själv.
Många har kontaktat henne för att få reda på hur hon gjorde för att ta sig till Sverige. Men hon råder inte någon att göra en sådan strapatsrik resa som hon själv har gjort.
– Jag har sagt till så många att inte göra det. Det är svårt att förstå hur svår en sådan resa är, säger hon.
Över 100 syrier har bott eller bor på asylboendet i Söderåkra. Men där bor också asylsökanden från andra länder och alla hanterar den senaste tidens intensiva rapporterande om människors flykt genom Europa på olika sätt.
En del vill inte prata om det alls, andra sitter i biljardrummet och pratar med varandra om allt som händer på kvällarna.
För Sameer Alkayal är ämnet känsligt. Hans fru och barn är kvar i Syrien. De bor i en ganska säker del av Damaskus men vill försöka att ta sig till Sverige för att förenas med Sameer.
Hur känns det att sitta här i Sverige och följa allt som händer och veta att din familj är kvar i Syrien?
– Det är för komplicerat att säga hur jag känner. Ibland mår jag bra. Men för det mesta mår jag inte bra, säger han.
