Kan man radera sin historia?

4:07 min

Om att förblindas av sin nostalgiska bild av det gamla hemlandet handlar skådespelaren och dramatikern Karim Rasheds nya pjäs "I came to see you", på Malmö stadsteater. Här följer man Salim, en invandrare från Irak, som lämnar fru, barn och framgångsrik karriär i Sverige för att efter många år åka tillbaka till Bagdad.

Salim vet inte riktigt själv varför han vill åtevända. Han har en längtan efter det som var. Han är splittrad och han förstår inte att det är en helt naturlig känsla. Det blir i stället till ett trauma, säger Karim Rashed. Vi har en tendens att dramatisera kontakten med geografiska platser säger han.

- Vi människor har skapat ett heligt begrepp som heter hemlandet. Men det behöver inte vara så heligt att det krossar vårt liv. Hemlandet finns inom oss. Det behöver inte vara en geografisk plats. Där är krisen. Många som flyttar från ett land till ett annat tycker fortfarande att hemlandet är ett heligt begrepp som har en dragkraft. Då splittras man.

Rashed säger att pjäsen vill gärna också göra upp med den stereotypa bilden av personer från andra länder, och hur vi gärna sätter etiketter på folk. Själv berättar han att när han kom hit som irakisk skådis 1998 förutsatte alla att han skulle kunna allt om "Tusen och en natt". Han säger att han inte ens  har läst den. Däremot var han väldigt insatt i Arthur Miller, Jean Genet och Strindberg. Rashed hade läst mycket västerländsk och rysk litteratur. På samma sätt finns det ibland också förutfattade meningar om vad folk upplevt och bäst behöver.

- Jag tycker att vi som har kommit från andra länder. Det är våra frågor. Det är vi som ska bearbeta, utvärdera vad vi har gjort i samhället och vad vi behöver göra för att vara en del av det. Vi behöver inte en klapp på axeln. Vi behöver en push framåt.

Men ska man inte ha en stor förståelse för de människor som har gått igenom traumat och har en stark längtan till att återvända till det som man en gång tvingats fly från.

- Absolut, men det handlar inte om det. Utan det handlar om hur människro ska fortsätta att leva här. Så att de är en del av här och nu och inte en del av därborta och då.  Så istället för att relatera människor hela tiden till det gamla , det förflutna, till tragedin. Så måste man bjuda på justa förutsättningar för att få dem att skaffa ett nytt liv.