De fångar formen av ett andetag
Elever från Emiliaskolan i Höör var i glashyttan idag för att vara med och skapa ett glaskonstverk till Bästa biennalen som pågår i Skåne just nu. Eleverna fick blåsa glaskulor som blir byggstenar till en specialversion av verket Breath, som är ett slags andetag fångade i glas.
Bakom verket Breath står konstnärerna Joanna Thede och Solveig Lindgren Inderbitzin. Det visas från och med måndag på biblioteket i Höör och består till en del av att besökare donerar en utandning.
Joanne Thede visar genom att helt enkelt blåsa i en plastpåse.
– Nu har vi den på plats och så knyter vi, då kan den stanna därinne i många många år, säger hon.
Vad är tanken med att donera sin andedräkt?
– Jag tror att det på något vis handlar om att göra någonting tillsammans och att andetaget är någonting som både är väldigt allmänt, alla andas, och samtidigt är väldigt personligt, säger Solveig Lindgren Inderbitzin.
– Det blir som ett andetagsarkiv, och det här verket bara blir av om man deltar, säger hon.
Från måndag kan man vara med och skapa konstverket Breath på biblioteket i Höör, men redan idag var en grupp elever från Emiliaskolan på Incendi glasblåseri i Höör för att vara med och skapa en specialversion av Breath, med andetag fångade i glas.
– Istället för att man försöker hålla kvar andetaget så blir det som formen av utandningen som fastnar, säger Solveig Lindgren Inderbitzin.
Nere i glashyttan har eleverna samlats framför Espen Jensen som driver Incendi Glasblåseri tillsammans med Helena Dunér. Han berättar lite om vad glas är och eleverna får sedan hjälp att blåsa varsin glasbubbla. Det är varmt i lokalen och det pyser från den heta glasugnen och glöder från klumpen på glasblåsarröret.
– Jag tycker att den är så himla vacker, just med den där orangea färgen, säger Victoria Jönsson när det är hennes tur att blåsa i röret för att forma en glaskula.
Hilda Linnell och Emma Rosenqvist har precis blåst sina.
– Det var kul, säger Emma Rosenqvist.
– Det är fint att man ser det växa fram, säger Hilda Linnell.
Vad var svårt?
– Man visste inte riktigt hur mycket man skulle blåsa, säger hon.
Barnens glasblåsor blir byggstenar i ett eget verk i Joanna Thedes och Solveig Lindgren Inderbitzins installation på biblioteket i Höör, tillsammans med de utandningar i plastpåsar som besökare donerar. Det brukar inte svårt att få människor att vilja vara med, säger Joanna Thede och tolkningarna av verket brukar variera.
– Det kan vara allt möjligt - alltifrån att någon skrattar och undrar om polisen ska komma och mäta alkoholhalt, till existentiella frågor som att det är det första man drar i livet, ett andetag och det är det sista man drar i livet, säger hon,
– Det är både mycket humor men också mycket allvar som man kommer att prata om med människor, som man kanske möter en gång i livet och det blir ett väldigt intensivt och härligt möte, säger hon.
Victoria Jönsson tyckte att det var roligt att prova på och blåsa glas.
– Ja, jag skulle nog gärna vilja praoa med detta och sedan skulle jag jättegärna vilja jobba med detta i framtiden, säger hon.
Och nu ska detta bli ett konstverk som man kan titta på biblioteket nästa vecka, hur känns det?
– Det känns jättebra.
