En kamp mot klockan att klara skolan
De kommer till Sverige med hopp. Men oddsen talar emot de invandrade barn och ungdomar som kommer sent in i svenska skolan.
Läs hela granskningen: Nyanlända i skolan
Börjar man i svenska skolan när man är tolv år eller äldre har man ganska små chanser att ta sig igenom gymnasiet, och risken för utslagning efter skolan ökar påtagligt, visar en granskning som Radio Sweden har gjort.
– Jag ska börja på universitet och bli läkare, så att jag kan leva ett bra liv. Det finns ungdomar som tappar intresset, men jag är inte en av dom, säger 17-årige Bashir Abdullah Farah som kommer från Somalia och just har börjat ett förberedande gymnasieprogram i Stockholm.
Några våningar upp i ett massivt hus klätt i rött tegel i Liljeholmen i Stockholm drar ett gäng pojkar förbi i en korridor, bakom dem sitter ett par flickor och pratar, och en pojke försjunken i sin mobil. Det heter Sprintgymnasiet och det är precis som det är på de flesta andra skolor. Och ändå inte.
Alla elever här har precis kommit till Sverige, ofta ensamma, och många har en svår, ibland traumatiserande flykt bakom sig. Här går de på så kallad Språkintroduktion, ett gymnasieprogram för nyanlända där fokus ligger på att lära sig svenska för att de senare till exempel ska kunna söka in på andra gymnasieprogram.
Bashir Abdullah Farah har aldrig gått i skola i Somalia och han har placerats i en grupp elever med ingen eller mycket kort skolbakgrund. Härifrån är vägen oändligt lång till universitet och läkarstudier.
Cecilia Rosengren är lärare på Sprintgymnasiet och undervisar de elever som har minst skola med sig i bagaget.
– De kommer hit och är oerhört positiva och glada, och tycker att det är helt fantastiskt att vara i Sverige. Det är fred och demokrati, vi får gå i skola, vi kommer att få en utbildning, och det är jätteviktigt för dem. Men, sedan efter ett tag förstår de att det är en så lång väg. Bara att lära sig läsa och skriva, och prata och förstå svenska, tar lång tid.
Och sedan måste de lära sig engelska också, och få godkända grundskolebetyg i ytterligare tio ämnen för att ta sig in på ett nationellt program, som leder vidare till högskolestudier. Cecilia Rosengren säger att hon många gånger sett hur ljuset har slocknat, hur entusiasmen förbytts i hopplöshet.
– Inombords kan jag känna ibland: Hur ska det gå? Var kommer du hamna i vårt samhälle? Vem kommer anställa dig? När jag vet hur svårt det är att få ett jobb i Sverige idag. Och det tycker jag är tungt, att känna att vi sviker dem, säger Cecilia Rosengren.
Det är unga människor, de har sina liv framför sig, de har drömmar och förhoppningar, men i statistiken är de bara siffror. Vi vet att de elever som kommer sent in i den svenska skolan har svårt att läsa ikapp för att ta sig in på gymnasiets nationella program. Nu visar datakörningar som vi bett Skolverket göra att de flesta aldrig kommer ikapp.
Vi har tittat på gruppen elever som började gymnasiet 2007, och av de som kom till Sverige när de var 12 år eller äldre var det bara en knapp fjärdedel som gick ut gymnasiet med behörighet att söka till högskolan. De flesta slutade i förtid, eller blev kvar på det som då hette IV, individuellt program.
Att inte klara gymnasiet gör det mycket svårare att skaffa jobb efter skolan. Men en studie som Anders Forslund, professor i nationalekonomi och biträdande chef på statliga forskningsinstitutet IFAU, har varit med att göra visar att problemen hänger med genom livet. Det går påtagligt sämre för de som inte klarade gymnasiet, även som 30-åringar.
– Det handlar alltså om ganska stora skillnader i risken att varken arbeta eller studera, eller i vilken årsinkomst man får. Det skiljer mer än 50 000 i årsinkomst. Det är tydliga kvardröjande effekter, långt in i livet, säger Anders Forslund.
Dem som vi tittat närmare på, som började gymnasiet 2007, har vi följt i sex år fram till 2013. Och den grupp som kom sent in i svenska skolan fortsätter att skilja ut sig. Mycket färre hade etablerat sig på arbetsmarknaden. Mer än var femte var så kallade UVAS, unga som varken arbetar eller studerar - en grupp som riskerar hamna i långvarigt utanförskap.
Sunne är en liten sömnig ort i hjärtat av Värmland. Raggarbilarna cirkulerar på helgerna, men någon riktig restaurang finns inte längre kvar här. Från fönstret i utslussningsboendet för ensamkommande ungdomar ser man ut över kommunhuset, och här inne är det lugnt och stilla. Några sitter och pratar på en trång balkong, någon annan framför en stor tv-skärm innanför.
Ute i det gemensamma köket hänger en pojke med röd keps, han vill inte att vi ska använda hans riktiga namn, så vi kallar honom Omar. Han kom till Sverige för ett och ett halvt år sedan, och kämpar nu för att få ihop tillräckligt många grundskolebetyg för att kunna söka till gymnasiet.
– Jag tror att jag kommer att klara det. Men det är svårt.
Vad är det som är svårast?
– Det är språket, och man måste klara tolv ämnen, och jag har inte mycket tid, säger Omar.
Nej, han har inte mycket tid. När man fyller 20 år får man inte längre börja gymnasiet. Så han har ett år till på sig. Sammanlagt två och ett halvt år att lära sig svenska och få godkända betyg i tolv ämnen. Och hittills har Omar inte fått någon hjälp alls på sitt eget modersmål. Ofta är han hänvisad till översättningsprogrammet Lexin på datorn.
– Om jag får en modersmålslärare, så kommer det bli lättare.
Men det finns ju Lexin på datorn. Funkar inte det?
– Det funkar inte så bra. Ibland översätter det fel, och ibland finns några svåra ord som den inte kan översätta. Det finns inget ord på somaliska för själ. Inte för växthuseffekten heller, säger Omar.
Att det finns stora brister i undervisningen av nyanlända har Skolinspektionen visat i granskningar både 2009 och 2014. Att det görs för dåliga kartläggningar av vad eleverna kan, att eleverna inte får tillräckligt stöd, att ansvaret faller på enskilda eldsjälar, att det saknas strukturer och samverkan.
Men det skulle inte behöva se ut på det här sättet, säger Nihad Bunar som är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Han är troligen den i Sverige som kan mest om nyanlända elevers lärande.
– Vi vet vad vi behöver göra för att nyanlända elever ska lyckas i den svenska skolan.
Man ska inte underskatta svårigheterna, säger Nihad Bunar. Elever som kommer sent till Sverige kommer alltid att ha ett svårare utgångsläge, speciellt om man knappt gått i skola innan. Men det är ingen raketforskning det här, säger han. Ordentliga kartläggningar av vad eleverna kan när de börjar, studiehandledning på modersmålet parallellt med att man lär sig svenska, nära kontakter med föräldrarna, undvika att hålla eleverna isolerade för länge i klasser med bara nyanlända. Engagemang för varje individ från lärare och rektor. Det är exempel på sånt som kan förbättra situationen.
Vid årsskiftet träder ny lagstiftning i kraft, med tydligare krav på skolorna. Nihad Bunar är kritisk mot arbetet i många skolor, men han tycker sig samtidigt se ett ökat intresse och engagemang för den här gruppen elever. Och det är nödvändigt. Fortsätter vi att misslyckas finns det skäl för oss alla att vara oroliga, säger han. Han menar att vi kommer se framväxten av en grupp medborgare som inte bara skiljer ut sig socioekonomiskt, utan också med påtagliga etniska skillnader.
– Det vill säga människor med invandrarbakgrund som varit här i många år men som inte kan etablera sig helt enkelt. Och det leder till ett splittrat samhälle, det leder till spänningar i samhället, och det leder till att den sociala sammanhållningen urholkas, säger Nihad Bunar.
På utslussningsboendet i Sunne sitter Maher Shammout i en rutig skjorta, med bakåtstruket och krusigt, svart hår och med antydan till en liten tunn mustasch. Han är 18 år och kom till Sverige från Syrien för ett år sedan. Han har en bra utbildning med sig från hemlandet och ibland får han hjälp i klassrummet av en arabisktalande studiehandledare, men mycket måste han klara alldeles själv.
– Jag har massor av kompisar som är svenskar. De brukar säga till mig att "du jobbar mer än oss". Ibland får jag en text från min lärare, och jag förstår ingenting av texten. Men de andra av mina kompisar som är svenska elever, de läser på sitt språk, det är lättare för dem. För mig så tar det lång tid. Man måste kämpa och kämpa.
Känns det orättvist då?
– Jag är jättestolt. Jag är stolt, säger Maher Shammout från Sunne.
