Eugen Onegin av Tjajkovskij på Malmö Opera
Vänskap som går fel, kärlek som aldrig övervinns, längtan och död. Det handlar om en av de verkligt stora ryska operorna som i helgen hade premiär på Malmö Opera: Eugen Onegin av Tjajkovskij.
Två systrar, den enes fästman och hans vän från storstaden. Vad kan gå fel? Allt. Men trots de stora ämnena och bitterheten och sorgen i det som sker görs allt med en innerlighet eftersom Tjajkovskij flätar musiken med teman och melodier.
I Malmö har det blivit en hisnande vacker föreställning med en scenografi av Magdalena Åberg. Eugen Onegin är uppbyggd i sju scener där det egentligen ligger lång tid mellan dem, men i Tobias Theorells regi är det sömlöst.
Tänk er en stor sal på ett betydande ryskt gods. Några dörrar, några fönster, ett fåtal stolar... och sedan växer det säd på golvet och på väggarna rör sig moln över blå eller mörka himlar i samspel med operans sinnesstämningar. Det är inne och ute samtidigt, det är minnen och nutid.
Det är en drömsk realism. Kärleken, saknaden, döden, längtan, cynismen, förälskelser - allt svävar fram i ett flöde som vi också hittar i orkestern. Den leds av den mycket erfarne ryske Michail Jurowski och på ett positivt sätt finns det inget i den här underbart sorgsna och glädjande musiken som håller tillbaks den. Det är friktionsfritt och det förstärks av att samtliga viktiga roller är besatta av bra internationella sångare där i synnerhet Tatjanas tolkare, den slovenska Sabina Cvilak, engagerar mig. Någon gång lite tunn eller med överdrivet vibrato - men alltid närvarande och övertygande i sin röst och kropp.
Den här eleganta föreställningen vände inte upp och ner på livet - men den räcker för att få syn på det - livet alltså.
Opera i P2 sände premiären direkt och det går att lyssna på operan via efterlyssningen på webben under 30 dagar.
