Peter Stormare om ett teaterminne
I dagens lucka hittar Kerstin Berggren hittar en teateranekdot.
På teatern kan känslorna svalla höga även bakom kulisserna. Dramaten är inget undantag. Skådespelaren Peter Stormare minns ett särskilt tillfälle.
– Herbert Grevenius var en av mina stora inspiratörer och han fick leva tills han var 92 år, tror jag. Jag satt ofta på hans rum - han var dramaturg och jobbade med Ingmar Bergman. Han lärde upp Ingmar när Ingmar var ung, och när Herbert och jag satt på Dramaten och talade lät det så här:(Peter imiterar Herbert Grevenius)
– Herbert Grevenius skrev pjäser redan 1942, som spelades på Dramaten och han skrev manuskript till Bergman-filmer också. Han hade basker och det var därför Ingmar körde med basker, eftersom Herbert hade det, berättar Peter Stormare.
– Och där satt jag inne hos honom en gång. Det var medan Lasse Pöysti var chef på Dramaten och det var ett jävla kaos, folk skrek, det var stormöten. Det handlade om till exempel var vi ska spela och hur det ska spelas och vem ska ha rollerna och varför ska de komma till teatern?
– När jag sitter där med Herbert Grevenius frågar jag honom: "Men Herbert är det här det värsta du har varit med om när det gäller teatern?" "Nej, varför skulle det vara det", svarar han. "Du ska veta, Stormen, att på teatern är det som med livet!" Och så gjorde han en vågrörelse med handen och sa "Ibland är det uppe här och sen går det ner... Och sen går det upp och så går det ner. Och nu är vi därnere och snart går det upp. Det är som med livet!"
