Kyrkans förtryck av samer kartläggs
Nu vill Svenska kyrkan göra upp med sitt förtryck av samer. I en kommande vitbok beskrivs den förtryckande politiken som har bedrivits av kyrkan och svenska staten under århundraden.
En av de 30 medförfattarna är Sylvia Sparrock från Järpen.
– Det här är jättebra och stort för oss. För att få bekräftelse. För vi har ju varit förtryckta, säger hon som även är ordförande i samiska rådet i Svenska kyrkan.
En första del, av tre planerade, kom ut förra veckan. Den handlar om de så kallade nomadskolorna, där kyrkans företrädare sägs ha haft en pådrivande roll när de skapades i början 1900-talet.
Skolorna riktade sig till de nomadiserande renskötande fjällsamernas barn. Utformningen byggde på en rasbiologisk idè om att barnen skulle bevaras på sitt kulturstadium.
De skulle inte bli en del av de övriga samhället.
Boken består av berättelser om övergrepp från lärare och präster, som elever på 1930-40 talet upplevde. En av dem var Sylvia Sparrocks, nu avlidne, pappa Per Gustav Sparrock som kallade sina år på Änge nomadskola i Hålland för hundår helt utan glädjeämnen.
– Han blev utsatt för misshandel och slag på grund av sin hörselskada, som förvärrades. Det ändade med att han blev opererad och fick en ny trumhinna, säger Sylvia Sparrock.
Ja i boken beskrivs ju att hans trumhinna blev sönderslagen av en av lärarna. Påverkade det hans liv?
– Absolut det blev ju ett handikapp, som gjorde att han dagligen hade problem.
I början av mars ges en forskningsantologi ut som är tänkt att beskriva förhållandet mellan Svenska kyrkan och samer ur så många aspekter som möjligt.
Den har kommit till på en uppmaning från samiska företrädare inom kyrkan.
Det behövs menar Sylvia Sparrock.
– Kunskapen om samisk historia var väldigt låg bland kyrkans folk och så är det även i samhället.
Nu är det Svenska kyrkan som gör det här. Är det några fler som borde göra en vitbok?
– Absolut. Jag tycker det vore bra om svenska staten gjorde en sanningskommission om samer.
Fakta: Nomadskolan
1913 skapades en särskild skola för de nomadiserande fjällsamernas barn, övriga samiska barn fick gå i allmänna folkskolor.
Rastänkandet var tydligt förankrat hos de kyrkans män som tog initiativ till, utredde och administrerade nomadskolan.
Den uttalade ambitionen var att stat och kyrka genom utbildningsväsendet försökte assimilera och kolonisera den samiska befolkningen.
Ofta rådde mycket enkla förhållanden i nomadskolan för att barnen inte skulle bli vana med bekvämlighet. Undervisningen höll avsiktligt en låg kvalitet.
Skolformen upphörde 1962.
Källa: Boken, "När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka" Minnesbilder från samernas skoltid
