Tema: Cancer

Tvåårige Dante hade hjärntumör stor som ett ägg

6:16 min

När Dante var två år hittade läkarna en tumör stor som ett ägg i hans bakhuvud. När pappa Mattias Bergman fick veta att bara drygt hälften överlever en sådan vändes hela världen upp och ner. 

Dante Bergman från Karlshamn var som vilken tvååring som helst. Förutom en detalj. Hans föräldrar tyckte att hans huvud lutade lite åt ena hållet när han gick. De gick på flera läkarbesök utan att få svar på vad det kunde vara. 

Till slut skickades familjen till röntgenavdelningen på sjukhuset i Malmö, där de bodde då. Mest för att utesluta en tumör.

– Vi var hur lugna som helst eftersom det just skulle handla om att utesluta cancer, berättar Dantes pappa Mattias Bergman. 

Tumör på lillhjärnan
Därför blev chocken extra stor när föräldrarna fick beskedet. Deras tvååring hade en tumör stor som ett ägg på lillhjärnan. 

– Allt gick så snabbt. Plötsligt satt vi i en ambulans på väg till barnsjukhuset i Lund. Jag var tvungen att ringa våra föräldrar för att berätta vad som hänt och min röst höll inte, berättar Mattias Bergman. 

Läkarna kunde inte ge besked om ifall tumören var elakartad eller ej, men de visste att den måste ut så snabbt som möjligt eftersom den kunde stoppa Dantes blodtillförsel. Men eftersom det var en så pass riskfylld operation var två kirurger tvungna att vara på plats och det hela drog ut på tiden. 

Tillvaron blev surrealistisk
Under de dygn som familjen fick bo på sjukhuset i väntan på operation, så upplevde Mattias Bergman tillvaron som en dimma. 

– Allting utanför sjukhuset blev surrealistiskt. Att stå i mataffären och välja mellan pasta eller ris var så absurt, berättar han. 

Operationsdagen kom och efter sju timmars intensivt arbete kunde kirurgerna berätta för Dantes föräldrar att allt hade gått bra. Men de kunde också berätta att tumören hade varit elakartad och att deras tvåårige pojke nu skulle behöva genomgå cellgiftsbehandlingar i 14 månader. 

Nästan varannan dör
Där och då började en tuff tid, då Mattias Bergman inte visste om hans förstfödde son skulle överleva eller inte. 

– Överlevnaden ligger på 60 procent. Man blev inte direkt lugnare av att veta att varannan dör. Jag försökte fokusera på att finnas där för Dante, men ibland kom tankarna på vad som kunde hända och då bröt jag ihop, förklarar han.

Svarade väl på behandling
Trots de extremt krävande cellgifterna och massor med infektioner på grund av ett nedbrutet immunsystem, så svarade Dantes kropp väl på behandlingen. Och hans pappa har flera ljusa minne av tiden då han slutade arbeta för att vara hemma med sin cancersjuke son. 

– Paradoxalt nog så mådde jag inte så dåligt som man kan tro. Det berodde nog på att min roll blev så tydlig. Jag skulle finnas där för mitt barn och ingenting annat, säger Mattias Bergman. 


"Andas i ballong"
Och efter mer än ett år kunde familjen pusta ut. Åtminstone delvis, eftersom det tar lång att bli friskförklarad efter en sådan här hjärntumör, tio år efter avslutad behandling. Fortfarande måste Dante, som nu är åtta, åka och röntgas flera gånger om året. Såhär berättar han om det: 

– Man får åka på en säng som har hjul. Och så ska man andas i en ballong för att somna. När man vaknar smakar det illa i munnen, så då får man äta en macka.