Inger dog i väntan på boende för äldre

4:31 min

Förra året nekades nästan 200 gamla plats på boenden för äldre i länet. P4 Västernorrland har gått igenom alla fall som överklagats till förvaltningsrätten. Inger, 72 år, är en av alla som vi hittat i vår granskning. Hon fick till sist ja till en plats på servicehus, men beskedet kom för sent. Inger hann dö innan hon fick flytta in på ett boende.

Vilka erfarenheter har du? Berätta i kommenteringen, ring reporter Anna Ahlström 060 - 19 03 12 eller mejla anna.ahlstrom@sverigesradio.se 

I fjol ansökte ungefär 1 400 äldre i Västernorrland om att få en plats på ett boende för äldre. Nästan 200 av dem fick nej. Ingers dotter Catrin Eliasson har i flera år kämpat för att Inger skulle få en plats på ett servicehus, men det var först när hon var i så dåligt skick att hon blev inlagd på sjukhus, med det som sen visade sig vara cancer, som hon fick ja till en plats. Det skriftliga beskedet kom samma dag som Inger dog.

– Då damp det formella beslutet från kommunen ner i brevlådan. Det kändes som ödesironi att det kom samma dag som hon gick bort, säger Catrin.

Det var efter lång kamp som Sundsvalls kommun sa ja till en boendeplats. Första gången de ansökte om plats på boende för Inger var för snart tre år sen. Då hade hennes mamma bland annat ramlat och brutit lårbenshalsen, men de fick nej på ansökan.

Förra sommaren sökte hon igen, men fick nej. Det trots att Inger mådde allt sämre både fysiskt och psykiskt. Det märktes genom att hon ofta var uttorkad, åt och drack dåligt och hade lågt blodtryck. Men när det avslaget kom då valde Catrin att överklaga.

– Jag drog det till förvaltningsrätten och skrev komplettering efter komplettering. Kommunen kände nog att de inte skulle vinna den striden. Det är dessutom människor som jobbar med detta. De är nog inte så glada över att mota folk. De är människor med empati också, säger hon.

Till sist blev det ett ja på ansökan. Men det beslutet kom för sent i det här fallet. Inger hann aldrig flytta in på det servicehus som hon så mycket såg framemot.

Hon blev enormt lättad den eftermiddagen då hon fick beskedet att hon skulle få komma på servicehus. Hon började äta bättre och fick tillbaka livslusten. Vi pratade om den röda soffan vi skulle åka och handla till hennes nya boende, men sedan blev hon allt sämre.

Catrin Eliasson tror att en boendeplats hade förändrat Ingers sista tid i livet.

– Fysiskt hade hon kanske blivit lite piggare för att hon hade ätit bättre. Men hon hade framförallt varit piggare mentalt och varit en gladare person. Hon hade haft guldkant på tillvaron, säger hon.

– Du får den sociala biten på ett servicehus. Det finns en och annan som är pigg som mamma kunde ha suttit och surrat med. Hon var väldigt social, men när hon bodde hemma blev hon bara tystare och tystare, fortsätter hon.