Fisken som luktar gurka dominerar i våra sjöar

6:14 min

I flera länder är nors en populär mat- och restaurangfisk. Men i Sverige syns den inte på menyer, däremot märks den i våra sjöar.

I morgon är det dags igen för den traditionsenliga folkfesten Norsylingen i Arboga. Då kommer halstrad nyfångad nors att både ätas och hyllas, men hur betydelsefull är egentligen nors?

Frågan gick till Thomas Axenrot på Sötvattenlaboratoriet i Stockholm.

– Det är ju den vanligaste fisken i de stora sjöarna. De kan utgöra upp till 50 procent av biomassan i det öppna vattnet i Vänern, Vättern och Mälaren.

Hur många procent utgör individerna i Vänern till exempel?

– Uppåt 85-90 procent av antalet fiskar. Ynglen kanske står för 20–25 procent och äts upp under säsongen.

Är det lika mycket i Mälaren, Vättern och Hjälmaren?

– Hjälmaren är det definitivt lika mycket i, minst. I Mälaren, speciellt i de västra delarna är det ju också väldigt mycket nors. Särskilt årsyngel i augusti, september och oktober.

Med 70-90 procent av de totala antalet fiskar i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren är nors bytesfisken framför alla andra. Vid vårens islossning vandrar den i väldiga stim in till grunda vatten och åar för lek.

En hona på tio centimeter lägger 40 000–50 000 ägg. Nors känns igen på sin gurklukt, fettfena och slanka silvriga kropp.

I flera länder, däribland Ryssland och Tyskland, är fisken populär som mat- och restaurangfisk. Men i Sverige ser det annorlunda ut.

– Vi skulle behöva uppmärksamma norsen som nyckelart i de större och mellanstora svenska sjöarnas sjösystem. Den är ju också en vanlig fisk i de svenska skärgårdsområdena, säger Thomas Axenrot.

Ett längre reportage om norsen hör du i klippet ovan.