Tema: Cancer

Thereses cancer går inte att stoppa - hoppas få en sommar till

10 min

Therese Karlsson från Fågelmara blev nästan friskförklarad från sin bröstcancer när det som inte fick hända ändå hände. Cancern var tillbaka.  

Fotnot: Ungefär två veckor efter den här intervjun nåddes vi av beskedet att Therese somnat in. 

Julen 2009 upptäckte Therese Karlsson från Fågelmara en knöl i sitt bröst. Hon tänkte att 34 år var för tidigt för bröstcancer, men det var precis det som det visade sig vara.

Efter en behandling blev hon nästan friskförklarad, och allt såg jättebra ut. Men sjukdomen kom tillbaka, och trots att hon tog bort hela bröstet spred sig cancern den här gången till levern, ryggen, revbenen och skelettet.

Palliativ vård
Sedan i julas har allt gått väldigt snabbt. Sedan en månad är det palliativ vård, vård i livets slutskede som gäller för Therese, och cellgifter varannan vecka om hon orkar. Det finns inte längre något sätt att stoppa cancern.

– Vissa dagar orkar jag var vara uppe och gå runt här hemma. Kanske ta en promenad ute. Men är det en dålig dag så är det vågrätt läge i soffan som gäller, berättar hon när vi besöker henne hemma i 1800-talshuset i Fågelmara.

Flyttat ner sängarna
Nyligen tog hon och maken beslutet att flytta ner sängarna från övervåningen till vardagsrummet. 

– Efter att ha trillat i trappen ett par gånger så förstod vi att vi måste göra det. Det var ett tufft beslut, eftersom jag gärna vill leva så normalt som möjligt, berättar Therese Karlsson. 

Måste be om hjälp
En annan tuff sak är att kroppen inte orkar göra sådant som hon egentligen vill. 

– Jag har fått svälja min stolthet och be om hjälp. Min sambo får städa och laga mat och allt sånt, även om jag gärna vill hjälpa till, berättar Therese Karlsson. 

Berättade för sina barn
För ungefär en månad var hon tvungen att berätta för sina barn att hon förmodligen inte kommer att leva så länge till. 

– Den lilla reagerade med ilska. Hon är åtta. De äldre, som är 14 och 16 reagerar mer med sorg, berättar Therese Karlsson. 

Hur ser du på den sista tiden som du har kvar? 

– Jag hoppas på en sommar ihop med familjen. Jag tar det dag för dag. Vi försöker göra små saker och unnar oss god mat och någon present här och där.