Var tredje journalist har hotats eller trakasserats under det senaste året

Det kan vara ett telefonsamtal, ett mail eller en massiv hatattack via sociala medier. Det är enklare idag än någonsin tidigare att både trakassera och skrämma journalister till tystnad. Att haten och hoten mot vår yrkeskår har ökat är tyvärr inte i sig något nytt men en ny undersökning som vi på Sveriges Radio har gjort tillsammans med tidningsutgivarna (TU ) bekräftar en tidigare misstanke – det är en tuffare tillvaro för landets kvinnliga journalister än för de manliga. Mest utsatta är tidningarnas ledarskribenter och mediehusens chefer.

Jag vet själv vad det innebär att stå i centrum för ilskan. Den bild som vår nya undersökning ger är en dyster läsning.

Dagligen, år ut och år in, utsätts medarbetare på landets dagstidningar och vid Sveriges Radios redaktioner för hot och trakasserier kopplade till det arbete de utför.

Sveriges Radios och TU:s gemensamma undersökning visar att 20 procent av de som svarat på enkäten har hotats och 27 procent har trakasserats någon gång under de senaste tolv månaderna. Så mycket som var tredje medarbetare har antingen hotats eller trakasserats under det senaste året, och det sker inte bara då och då. Runt tre av tio av de som är utsatta svarar att det sker minst en gång i månaden. En av tio att det sker minst en gång i veckan.

Undersökningen visar också att tidningshusens medarbetare är något mer utsatta än medarbetarna här på Sveriges Radio. En anledning till det kan vara att vi inte bedriver någon opinionsjournalistik.

Hela 44 procent av dagspressens redaktionella medarbetare har utsatts för hot eller trakasserier under det senast året. Motsvarande siffra för Sveriges Radios medarbetare är 29 procent.

En klar majoritet menar dessutom att hoten, hatet och trakasserierna ökat under de senaste två åren.

Det är i sig ingen större skillnad när det gäller utsatta kvinnor och män, i alla fall inte i antal. Däremot visar vår undersökning att de hot och trakasserier som drabbat kvinnor är grövre och ser annorlunda ut. En sak är tydlig. Det är män som står bakom den absoluta majoriteten av hoten både mot kvinnor och andra män.

För de hotade kvinnornas del finns det också en aspekt som de måste leva med och hantera. Två av tio kvinnor som utsatts för hot, har nämligen svarat att det senaste hotet även innehöll ett hot om sexuellt våld mot henne personligen. Ett hot som enbart drabbar ett fåtal män.

Vi ser alltså en risk att de kvinnliga medarbetarna i högre utsträckning än sina manliga kollegor måste leva i en helt oacceptabelt vardag för att kunna utföra sitt jobb, en mentalt slitsam vardag som i förlängningen kan leda till att fler kvinnor än män slutar och lämnar yrket. Risken finns också för omedveten självcensur i den vardagliga bevakningen och att den som hotat eller trakasserat därmed uppnår sitt syfte.

En av tre hotade kvinnorna hotas på grund av sitt kön, och i våra enkätsvar svarar ett antal kvinnor dessutom att de på grund av hoten har övervägt att sluta och byta jobb. Ingen av männen som deltog i enkäten svarar det samma och det är betydligt färre män än kvinnor som känner en personlig rädsla eller oro.

När det gäller den totala hotbilden dvs den för både kvinnor och män så är det oftast på grund av det publicistiska arbetet som hoten kommer. Det kan gälla ett agendasättande gräv, ett avslöjande av mindre sort eller faktiskt också på grund av en helt vanlig bevakning.

Som arbetsgivare blir jag beklämd av de här svaren. Vi gör givetvis vårt yttersta för att stötta medarbetarna på Sveriges Radio såväl i vardagen som inför en knepig bevakning eller efter det att något har inträffat. Vi uppmanar dessutom alla medarbetare att alltid kontakta närmaste chef och vår säkerhetsavdelning om de känner oro eller om något skett.

Det vi nu ser är också en baksida av en allt mer digitaliserad värld. När jag i mitten av 80-talet som en av tre kvinnliga sportjournalister i hela landet fick utstå delar av den manliga publikens ogillande och vrede så skedde det via en spridd skur av helt vanliga brev.

Idag är verkligheten en annan. Tonen är råare, många hot och trakasserier kan ske anonymt på digitala och sociala plattformar och en hatkampanj kan enkelt bli just det. Flera tusen personer kan på väldigt kort tid ansluta sig till ett hatbudskap eller ett hot som delas via sociala medier. Under min reportertid var den som ville få med sig fler i en attack tvungen att gå runt och knacka dörr eller i alla fall samla styrkorna genom att aktivt lyfta telefonluren.

Ett hot mot, eller trakasserier riktade gentemot, en journalist är inte bara ett angrepp mot en person eller en profession. Det är givetvis alltid oacceptabelt att hota,trakassera eller skada en annan person. Men en attack mot en journalist är också en attack mot det fria ordet och mot det demokratiska samhället som vi alla borde värna. Därför är denna undersökning en sorglig läsning som måste tas på allvar.


CILLA BENKÖ
VD för Sveriges Radio