Bland skuggor och spökbåtar. Carl Kylberg på Thielska galleriet

2:21 min

I sommar ställer Thielska galleriet i Stockholm ut verk av målaren Carl Kylberg som var verksam under 1900-talets första hälft. Han kom att gå sin egen väg, andligt sökande i en rationell tid, men räknas i dag till de folkkära klassikerna. Måns Hirschfeldt har sett "Med färgen bortom ytan". 

Carl Kylbergs konst har gått för höga priser på auktionsmarknaden ett bra tag nu - förra årets slogs till och med det som på nyspråk kallades ett superrekord, när en av hans målningar såldes för över 5 miljoner kronor. Och visst kan man se segelskutorna i solnedgång hänga där i styrelserummen och över Strandvägssofforna. Men också i reproduktioner på mer anspråkslösa väggar i det folkhem som väl, till sist, tog Kylberg till sitt hjärta.

Bäst till sin rätt kommer de när man kan gå riktigt nära och kan se spåren av alla ändringar och övermålningar. Spökbåten precis bredvid eller skuggorna av några som redan lämnat scenen. Det där som får Kylbergs måleri att vibrera lite, trots att den tjocka färgen för länge sedan torkat. I de grova, patinerade ramarna får verken också en väldig tyngd och volym och tar plats i rummet som något slags modernistiska altarskåp. I ett självporträtt från 1928 betecknar Kylberg sig själv som "Den helige målaren" och det är kanske lite ironiskt att hans andliga strävan blivit så konkret förtingligad i de här vördnadsbjudande objekten.

Fast på 1930-talet var det si och så med vördnaden. På Thielska galleriet kan man se målningen "Uppbrottet" som Nationalmuseum 1937 ville köpa in för statliga medel, något som behövde godkännas av dåvarande ecklisiastikministern Artur Engberg. Men han tyckte att det inte gick att se vad den föreställde och avstyrkte.

Tidigare samma år hade man i Nazi-Tyskland visat en utställningen med urartad konst och jämförelserna lät inte vänta på sig. Kylbergs konstnärskollega Helge Linden ritade snedlugg och mustasch på ett foto av Engberg och kallade honom Sveriges Hitler, men det var också många som hyllade ministerns ingripande mot det formupplösta och obegripliga. Till slut rundade skådespelerskan Tora Teje regeringen och köpte själv målningen och skänkte den till Nationalmuseum. Ja, ibland är vägen till superrekorden både krokig och nog så intressant.