Mellerud kommun: vissa situationer kräver fysiskt tvång

2:05 min

Melleruds kommun vägrar betala skadestånd åt eleven "Sara" som hölls fast i mer än 30 min. Mycket problematiskt, tycker psykologen Bo Hejlskov Elvén.

Sara i Mellerud blev fasthållen i mer än 30 min av skolpersonal. Skolan har fått hård kritik för fasthållningen och Melleruds kommun krävs på ett skadeståndskrav, men kommunen slår ifrån sig och menar att vissa situationer kräver fysiskt tvång.

Melleruds kommun vill inte ställa upp på en intervju då de inte vill riskera att hänga ut elever, men i sitt svar till Barn- och elevombudet skriver skolchefen och utbildningsnämndens ordförande att skolan vanligtvis har ett lågaffektivt arbetssätt med eleven i konfliktsituationer, alltså att personalen försöker lugna situationen genom att själva agera lugnt.

Men, skriver man, det kan uppstå situationer som berättigar ett visst fysiskt tvång. När Sara, enligt skolan, blev våldsam upplevde personalen att hon ”kunde utgöra en fara för sig själv och andra” och att den ovanligt långa fasthållningen därför var motiverad.

Bo Hejlskov Elvén är psykolog och expert på lågaffektivt bemötande, den metod skolan i Mellerud säger sig arbeta utifrån. Något Bo Hejlskov Elvén ifrågasätter.

– Det är en helt grundläggande princip i lågaffektivt bemötande att vi inte håller fast. Håller de fast jobbar de inte lågaffektivt, punkt slut.

Finns det inte någon situation där det kan vara motiverat att hålla fast en elev?

– Det finns bra metoder för att handskas med våld som är säkert och som inte innebär fasthållningar. Vi kan lyckas med rättpsykiatriska avdelningar utan den typen av metod så det är klart att vi kan lyckas med det i skolan.

Varför är det så viktigt att undvika fasthållningar?

– För att det är livsfarligt. I norden har vi haft tre dödsfall på två år till följd av fasthållningar.

Det är ovanligt att huvudmän bestrider skadeståndsanspråk från Barn- och elevombudet, och att Melleruds kommun väljer att göra det tycker
Bo Hejlskov Elvén är mycket problematiskt.

– Det innebär att skolan inte tänker ändra sitt sätt att jobba, då vill inte jag ha mina barn i en skola i den kommunen.

Det kan bli rättegång i Saras ärende och hon och hennes anhöriga hoppas på att få rätt, men bara att ha fått uppbackning av utomstående experter och en opartisk granskning betyder mycket.

– Nån som ser att så är det. Det man själv har försökt förklara har man nu på papper. Det känns jätteskönt, säger en av Saras nära anhöriga.

Sara heter egentligen något annat.