Lördag 6 augusti 2016

Den fototoxiska palsternackan

Jannike på Fårö skickade in en bild till oss och undrade om växten på bilden är giftig. Lammen äter den gärna, men barnen som matat dem fick sår på händerna.

Botanist Lennart Engstrand svarar.

Vi fick ett brev från Jannike Brantås på Fårö. Så här:

"Gomorron fina program!

Har en fråga gällande blomman på bilden som troligen helst borde kompletteras med en bild i helfigur.

Blomman växer i dikeskanten utmed en väg mot Ryssnäs på Fårö, den finns över hela ön tror jag just i dikeskanten.

Mina barn och barnbarn hälsar ofta på lammen i hagarna där de betar och vill gärna ge dem lite gott från utsidan av stängslen.

Bland annat då denna blomma som lammen gärna smakar av.

Blomman kan bli nästan två meter hög har ett uttryck av att vara saftig och med en nästan giftgulgrön färg på sin korgblomma. Frodiga breda blad, ståtliga där de växer o avlöser både blåeld o färgkulla men är samtidig med renfana och vildmorot.

Efter att barnen gett lammen blommorna vid något tillfälle så har barnen, fyra personer, fått små sår som är röda och som gör att huden blir svullen och nästan med en lite sårskorpa och de finns kvar nu fortfarande efter flera veckor.

Vår hypotes är att blommorna kanske har en växtsaft som stänkt på dem då de plockade blommorna och av solen -denna solrika sommar - liksom bränts in i huden och så orsakat sår.

Kanske är det inte så men annars har vi ingen förklaring på såren. Ser inte ut som bett av mygg eller så.

Blomman har jag inte hittat i bokfloror eller nätflora på gotländsk fauna.

Kan ni förklara vad det är för en blomma, vad heter den och hur fungerar dess växtsaft, kan den vara för stark för människohud?

Vänligen

Jannike med familj på Fårö"

Vi skickade frågan vidare till botanist Lennart Engstrand, en av våra experter i Naturpanelen. Han säger:

"Växten som Jannikes barn och barnbarn ger till lammen är palsternacka. Det är ju inte precis den sort som man odlar som rotfrukt utan en förvildad form.

Palsternacka är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige och hittas utmed vägkanter och på skräpmarker. När den finns, är det ofta i massor. Växten är ståtlig. Den blir lätt meterhög och stam och sidogrenar kröns av flockar med gula, kanske en aning gröngula blommor. Den hör till de flockblommiga växterna, precis som till exempel dill och persilja, och har alltså blommorna i en flock av samma form som en dillkrona. Rötterna på den här vilda formen är grova, men inte så stora och köttiga som hos den odlade rotfrukten palsternacka. Hela växten är aromatisk.

Tyvärr innehåller den en grupp ämnen som man kallar furokumariner. Därför är palsternacka fototoxisk (foto=ljus och toxisk=giftig). Om man umgås lite för nära med växten, kanske gnuggar den eller skördar den med bara händer får man på sig växtsaft som vid solexponering är kraftigt hudirriterande. Den ger upphov till rodnad, elakartade blåsor och färgförändringar. Det kan ta någon dag innan skadorna syns, men de är väldigt varaktiga och hänger ofta med några veckor. Det verkar trots allt som om Jannikes barnbarn har kommit lindrigt undan.

Om man har umgåtts med palsternacka skall man tvätta sig ordentligt med tvål och vatten. Trots att växten är fototoxisk har man inte funnit att den är giftig att äta. Lammen bör må bra!

Egentligen är det konstigt att faran med palsternacka inte är mer känd. Det rapporteras årligen från till exempel badplatser med lättklädda människor om att skador uppstå. Däremot jagar man flitigt jätteloka som har samma furokumariner och ställer till besvär. Flera flockblommiga växter innehåller dessa ämnen med sådana finns också i andra växtfamiljer. Vinruta är en växt som alla vill ha i sina örtagårdar. Den luktar och smakar uselt är ger svåra utslag. Mose brinnande buske är ytterligare en sådan här otäcking.

Just nu blommar palsternackan som vackrast vid våra vägkanter, men bäst är att låta den vara i fred."