Skapar kritiserad lag ett parallell-samhälle?
En ny lag som trädde i kraft i juni var menad att få fler personer som fått avslag på sin asylansökan att återvända. Lagen går ut på att människor blir av med både dagersättning och boendestöd. Enligt Migrationsverket handlar det om 2500 personer som fått beslut om den här typen av indraget stöd. Men av dem har bara omkring 100 återvänt och mellan 800 och 900 har avvikit. Vad händer med de här personerna och riskerar lagen att leda till att fler personer håller sig gömda?
Patrik Engström är chef för nationella gränspolissektionen. Han säger att det är svårt att avvisa vissa personer även om de fått avslag på sin asylansökan.
– Det finns flera skäl till det. Det vanligaste är att deras identitet är okänd eller inte fastställd. Den andra är att de kommer från ett land som helt enkelt inte accepterar dem som sina medborgare eller erkänner personerna som medborgare, säger han.
Exakt var de mellan 800 och 900 personer hamnar vill han inte spekulera i. Men han säger att det börjar växa fram en industri för utnyttjande av de här personerna till arbete för mycket låg lön och dåliga villkor. Men han kallar det inte ett parallell-samhälle.
– Vi som lever i samhället måste förstå att det inte är parallellt, det här är människor som finns bland oss och tjänster som vi utnyttjar. Billiga tjänster vi utnyttjar tack vare att människor jobbar mycket låg lön.
Jenni Stavare, jurist och styrelseledamot i Farr, Flyktinggruppernas riksråd, har både genom sitt jobb och engagemang i Farr insyn i personernas vardag.
– Den här lagstiftningen drabbar folk i många olika situationer, både de som inte kan återvända på grund av rädsla men också väldigt många som inte kan återvända på grund av att deras hemländer inte accepterar dem eller fått tid på sig att försöka ordna en hemresa.
Hon säger, att precis som Migrationsverkets siffror visar, så avviker de flesta i stället för att åka hem när deras bidrag dras in.
– I praktiken så befinner sig de drabbade i en utsatt och desperat situation. Så de gör allt vad de kan för att klara sig. Man får förlita sig på sitt nätverk, många vänder sig till kyrkor och moskéer, härbärgen, det har varit mycket tal om kommunerna ska ta ett ansvar eller inte, säger hon.
Carina Ohlsson (S) är riksdagsledamot och sitter i socialförsäkringsutskottet och ansvarar för migrationsfrågor. Hon var en av dem som var med och stiftade lagen.
– Det klart när man hör människors livsöde så förstår man att det är oerhört svårt för enskilda personer. Men samtidigt har vi ju en reglerad invandring och då måste det ju också bli en skillnad på om man får ja eller nej till asyl.
Hon förtydligar att lagen handlar om att man inte får ersättning för kost och logi som ett tydliggörande att man fått avslag på sin asylansökan. Dessutom berör det enbart vuxna utan barn. Hon vill heller inte dra några slutsatser om lagens effekter än.
– Jag tror att det är svårt att dra slutsatser efter två och en halv månad. Men samtidigt är det andra åtgärder som behöver till. Att snabba upp asylprocessen. Jag tror att när det handlar om människor som befunnit sig i Sverige länge så är det svårare, man har lärt sig språket och etablerat sig. Vi måste snabba upp processen, säger hon.
