"Speglingar" gräver fram bråddjupa sanningar

9:42 min

Idag är det biopremiär för Sara Broos dokumentär "Speglingar". Hennes förra film "För dig naken", om konsnären Lars Lerin och hans man Junior, blev enormt populär. Nu har Broos riktat kameran mot sin mamma, konstnären Karin Broos. P1 Kulturs Roger Wilson bjöd in kulturredaktionens Cecilia Blomberg att recensera filmen.

– Det här är en oerhört personlig dokumentär som skildrar ett samtal mellan en dotter och hennes mamma. Ur dotterns perspektiv. Men där mamman också råkar vara en i Sverige känd konstnär.

Dessutom är Sara Broos och hennes mamma Karin rätt lika varandra utseendemässigt. Så det är oerhört tacksamt bildmaterial med ansikten som glider in i och ut ur varandra.

Men det handlar också om alla de där dolda speglingarna. Familjehemligheterna. Det man aldrig pratat om. Om en mamma som både finns där och är frånvarande. Om hennes förflutna som hon aldrig berättar om.

Och dotterns egen berättelse som visar på perioder med grava ätstörningar - och nu i samtalet visar det sig att mamman i exakt samma ålder hade samma problem.

Men Speglingarna finns också i hur Sara Broos filmiska bildspråk speglas i mammans motivvärld som konstnär. Och hon använder också många av mammans målningar i filmen.

Det är mängder av sådana små detaljer och om att leva nära tillsammans och ändå inte riktigt nå fram - hela tiden finns ett filter emellan…

Hur fungerar det att närma sig mamman genom en kamera då?

– Resultatet är fantastiskt. Både bråddjupa sanningar som grävs fram - men också den där tystnaden som ett filter och även kameran som ett filter - som att kameran behövs för att mamman ska våga öppna sig och börja prata om svåra saker med sin dotter. Saker som just som är så smärtsamma att man nog som överlevnadsinstinkt begraver många av dem.

Lyssna på hela kritiksamtalet i ljudklippet ovan