Enstaka utmanare tar plats i parlamentet i Minsk

1:39 min

För första gången på 20 år har två oppositionskandidater fått en plats i Vitrysslands parlament, uppger valkommissionen, trots att alla röster ännu inte är räknade.

Det är Anna Kanapatskaja, 39 år, som ställde upp för det högerinriktade Enade civilpartiet i Minsk och den 55 åriga Alena Anisim, som ställde upp som oberoende.

Kanapatskaja vill ge större frihet och chans för landets företagare. Anisim arbetar för Belarusiska språkförbundet och kampanjade på löften om bostäder, fler daghem och bättre skolor.

Parlamentets 110 platser har sedan landets självständighet helt dominerats av byråkrater eller chefer för statliga företag, som kan ses som presidentens anhängare.

De två oppositionskandidaternas möjligheter att driva en annan linje än presidentens är inte särskilt stor. Dels eftersom det är presidentens som har det yttersta beslutandeansvaret och dels har parlamentet bara marginella möjligheter att påverka politiken.

Aleksander Lukasjenko, som själv återvaldes till presidentposten i oktober förra året, brukar kallas Europas siste diktator.

Men landet har förändrat sin politik gentemot väst och framförallt EU i spåren av Ukrainakonflikten. Annekteringen av Krim kritiserades också från Minsk och regimen går en balansgång för att säkra landets självständighet gentemot det Ryssland, som Belarus eller Vitryssland har en tullunion med.

Minsk är också starkt beroende av grannlandet ekonomiskt och har drabbats hårt av Rysslands kris i spåren av sanktioner och lågt oljepris.

Efter presidentvalet i höstas hävde EU sanktionerna mot Lukasjenkos regim och lovade ytterligare lättnader om ett demokratiskt parlamentsval kunde hållas.

Helgens val klassas av oberoende valövervakare, som friare än tidigare med genomskinliga valurnor och fler valobservatörer.

Samtidigt konstaterar organisationer som människorättsorganisationen Viasna att myndigheterna fortsätter förtrycka politiska motståndare, förbjuda fredliga protester och begränsa civila rättigheter. Några fundamentala och systematiska förändringar har inte skett. 

Tidig röstning, karusellröstning och statsanställda och militär, som tvingas rösta möjliggör fusk. Dessutom var inte själva valkampanjen rättvis.

De regimanknutna kandidaterna använde den så kallade administrativa resursen, det vill säga att de syntes i statskontrollerade medier och fick stöd för sin kampanj. OSSE, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa, hade valövervakare på plats i hela landet.

"Belarus har fortfarande en väg att gå för att uppfylla löften om demokratisk förändring. En rad löften gavs från myndigheterna inför valet om öppenhet, men dessa har bara delvis och inte tillräckligt hållits", skriver OSSE efter valet.