Stor osäkerhet om etiska riktlinjer inom samisk forskning

2:08 min

Osäkerheten är stor när det gäller vilka etiska riktlinjer som ska följas i forskning i samiska ämnesområden.

Det visar en färsk forskningsartikel från Vaartoe-Centrum för samisk forskning i Umeå som historikern Anna-Lill Drugge skrivit.

- Man vill forska på ett sätt som är etiskt försvarbart ur ett samiskt perspektiv, men det finns väldigt få verktyg och väldigt lite stöd för hur man ska gå tillväga för att kunna göra det, säger Anna-Lill Drugge.

Anna-Lill Drugge har analyserat femtiosex olika ansökningar som skickats till forskningsrådet Formas, där forskare försökt få medel för att bedriva samisk forskning. Hon har tittat på hur forskarna skriver om etik och hur man bör bedriva etisk forskning inom det samiska ämnesområdet.

I studien har hon kommit fram till att det råder en stor osäkerhet hos forskarkollektivet i svenska Sápmi hur man ska göra för att forskningen ska bli etiskt legitim. Det här menar hon kan leda till försämrat förtroendet för forskningen.

- I praktiken kan forskningsprojekt bli godkända som etiska ur ett majoritetsperspektiv, men man tycker inte alls att det känns särskilt etiskt från samiskt håll. Och en förlängning av den konsekvensen är ju att man riskerar att förlora förtroendet för forskning, att man från samiskt håll tycker att forskning är värd att ha eftersom den inte utgår ifrån det perspektiv man själv står för, säger Anna-Lill Drugge.

Osäkerheten kring vilka etiska riktlinjer forskarna bör följa tror Anna-Lill Drugge bygger på att man inte har någon historia av att diskutera de här frågorna inom akademin i Sverige.

- I och med att det inte diskuterats så har det också utvecklats en ganska stor osäkerhet. Det har inte funnits någon angelägenhet att ens lyfta att det kan finnas en poäng att diskutera det inom akademin.

Men om osäkerheten är så stor, varför ska man ens blanda in det här med etik när det gäller den här typen av forskning?

- Det blir väldigt viktigt att etik lyfts som ett prioriterat område, säger Historikern Anna-Lill Drugge.