Vägen från en grotta i Brasilien till Vindeln i Västerbotten
Christina Rickardsson började sitt liv i en grotta i Brasilien. Hon har levt som gatubarn i en av São Paulos kåkstäder under svåra förhållanden. Vid åtta års ålder adopterades hon och hennes lillebror till en familj i Vindeln i Västerbotten. Nu har hon skrivit ner sitt liv i boken Sluta aldrig gå.
Lyssna på Eriks intervju med dagens gäst, Christina Rickardsson.
Varför flyttade du och din mamma in i en grotta?
– Varför har jag aldrig fått veta. Valet var att bo på gatan eller flytta ut i skogen. Spisen byggde vi av stenar och stekte maten på ett målarlock. Vi levde på det som fanns i skogen som kaktusar, djur, nötter och tog vatten från bäcken.
När du var drygt fem år fick ni inte bo kvar där längre. Vad hände?
– Vi blev jagade därifrån av män med hundar och flydde till San Paulo som är Brasiliens största stad med 17 miljoner invånare på den tiden. Kontrasten var gigantisk. Allt blev smutsigt och ännu tuffare att överleva.
Vad hoppas du att din historia i boken ska göra?
– Jag skrev den av tre anledningar. Ge perspektiv på hur ett liv kan se ut. Bidra med att människor får förståelse för ens bagage och att jag startat en stiftelse för utsatta barn i Brasilien men även för barn i Sverige för att bland annat främja kulturella möten och motverka främlingsfientlighet.
Lyssna gärna på hela Eriks intervju med Christina där hon även berättar hur hon såg sin bästa vän bli skjuten av militärpolis och sin resa till ett barnhem i Västerbotten.
