Norsk storfilm om kungligt mod under tysk ockupation

2:13 min

På fredag har den nya storfilmen "Kongens nei" premiär i Norge. Recensenterna hyllar filmen och kallar den "en god historielektion", men kritikerna varnar för att filmer om krigets hjältar i Norge kan leda till överdriven nationell chauvinism.

– Det finns alltid en fara med att hjältedyrkan kan tippa över i chauvinism, säger Ole Kristian Grimnes, professor emeritus i historia vid Oslo universitet, som annars uppskattar det mesta i Kongens nei.

Han varnar ändå för effekterna av, att filmen bygger vidare på den redan starka mytbilden kring kung Haakons modiga agerande 1940, som gjorde kungen till en stark symbol för norsk motståndskamp mot tysk ockupation.

Sedan 2008 har det kommit flera stora filmatiseringar av norska hjältehistorier under andra världskriget, som filmen Max Manus och TV-serien Kampen om tungvattnet.

Den nya storfilmen Kongens nei har en liknande tematik, om tre mycket dramatiska dygn i april 1940, då den åldrande kung Haakon brottades med beslut på liv och död. Skulle han säga ja eller nej till tyskarna och Quislings nazi-styre i Norge?

Kungen landade till slut i sitt berömda nej. Genom att hota med att abdikera pressade kungen politikerna i Stortinget att gå på hans linje, trots att det skulle leda till krig och död i Norge.

Generationer av norrmän har växt upp med den här historien, som nu har blivit film, i regi av Erik Poppe. Han säger, att han som gammal republikan har blivit fascinerad av kungens mod i en kaotisk tid, och han medger att filmen kan påverka norsk nationalkänsla.

– Filmen har redan fått en enorm definitionsmakt över vår historia och vem vi är som nation, men det är en av de saker som jag har tänkt på och haft med mig. För blir detta alltför mycket hjältedyrkan av den norska friheten så blir det också fel, säger Erik Poppe.