Japans kejsare Akihito får inte abdikera

7:41 min

Japans kejsare Akihito har väckt en brännande fråga hos landets befolkning och inte minst hos juristerna. Av hälsoskäl vill 82-åringen inte längre vara kejsardömets "symbol" som det heter i författningen. Enligt japansk lag är det inte möjligt för en kejsare att lämna sin post.

Men nu tycks den japanska regeringen vara redo att låta kejsar Akihito lämna sin post i förtid, frågan ska snabbutredas sa premiärminister Shinzo Abe vid parlamentets öppnande i går, efter att kejsaren Akihito, i ett TV-tal i somras sa att han finner det allt mer arbetsamt att uppfylla sina plikter.

Som alltid gjorde han ett värdigt och samlat framträdande när han i somras i en extrainsatt TV-sändning tillkännagav att han efter moget övervägande kommit fram till att han inte så längte till skulle ha energin och orken att vara kejsardömets "symbol" som det så vackert heter i den japanska författningen.

Kejsar Akihito, i rakt nedstigande led ättling till solgudinnan Amaterasu som allting började med, för ungefär 2 600 år sedan, om man ska tro den officiella japanska historieskrivningen.

Och nu, när augusti var som varmast och japanerna flämtade och svettades under den stekande solen framträdde gudasonen i TV och berättade att det nog var dags för nästa generation att ta vid.

– Medan jag fortfarande är vid mina sinnens fulla bruk och min kropp fortfarande fungerar tänker jag att så kommer det inte att vara för evigt. Därför är det tid att börja fundera över framtiden, sa kejsar Akihito

Sedan bugade sig kejsaren där han satt bakom sitt skrivbord i kejsarpalatset och TV-bilden tonade ut i svart.

Utanför Shinjuku-stationen i Tokyo hade folk stannat till när kejsaren dök upp i bild på den gigantiska TV-skärmen. Det hade förvisso ryktats att ett viktigt meddelande från hovet var på gång och då kejsaren har opererats för prostatacancer och hjärtbesvär var det väl ingen överraskning att han nu ville dra sig tillbaka, 82 år gammal.

Men ändå, han har suttit på sin post sedan 1989 och för många japaner är han den ende kejsare de känner till.

– Han börjar ju bli gammal och jag har varit lite orolig för hans hälsa. Därför kändes det bra att han själv tog upp saken och även pratade om att abdikera, sa en ung man

Den unge mannen uttryckte det som många japaner säkert känt, ungefär som när en äldre släkting vill ta det lite lugnare när krämporna börjar komma.

– Han har ett fint ansikte och ett leende som känns tryggt, och jag kommer ihåg när han talade till oss i TV efter den stora jordbävningen för fem år sedan. Det kommer att kännas tomt den dag han lämnar, sa en ung kvinna och fick nästan tårar i ögonen.

Akihito, Solens son. En kortvuxen man med en mild framtoning, han talar omständligt och sällan rakt på sak. Nu är japanskan förvisso ett sådant språk till sin natur, men extra mycket så när man kommer upp på kejsarens nivå.

Inte en enda skandal kan man komma ihåg där kejsaren varit inblandad. Han bor i sitt palats mitt i Tokyo, omgärdad av höga murar och en vallgrav. En gång om året, på kejsarens födelsedag, får allmänheten komma in och då står hela kejsarfamiljen där på en balkong, bakom skottsäkert glas, och vinkar till sina undersåtar.

Men det finns en mörk sida också. När Japan drog ut i andra världskriget, eller stillahavskriget som det kallas här, så var det i kejsarens namn. Det var för honom de unga självmordspiloterna kraschade sina flygplan mot amerikanska krigsfartyg i de ökända kamikazeuppdragen.

Och eländet tog inte slut förrän dåvarande kejsaren i ett radiotal, den 14 augusti 1945, tillkännagav att "kriget hade tagit en vändning som inte nödvändigtvis var till Japans fördel" och att befolkningen nu var tvungna att "acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga."

Kejsarens roll i kriget blev aldrig riktigt utredd och trots att det fanns krafter som ville avrätta honom för krigsförbrytelser så fick han sitta kvar på sin tron i ytterligare 44 år, fram till sin död i januari 1989.

En japansk kejsare kan inte abdikera menar många och då handlar det inte bara om nationalister på yttersta högerkanten. Det saknas lagrum för att hantera en sån situation. Före detta kejsare finns inte utan Japan skulle i så fall få två kejsare.

Historieprofessorn Takahisa Furukawa, vid Nihon-universitetet i Tokyo, menar att en auktoritet på allt som har med kejsarmakten att göra och medlem i den sex man starka kommitté som nu satts att utreda frågan.

– Som lagen nu är skriven är det inte möjligt för kejsaren att lämna sin post, säger professor Furukawa.

- Så antingen får vi skriva om lagen eller så får vi fundera över om det går att göra undantag från den. Att kejsaren skulle avgå inom den allra närmaste tiden håller jag för osannolikt. Det är nog en process som kommer att ta ett år eller mer, menar professor Furukawa.

Premiärminister Shinzo Abe som brukar beskrivas som en hök har hittills varit ytterst försiktig i sina uttalanden och sagt att man givetvis måste respektera kejsarens önskemål, men att det hela är en komplicerad fråga som kräver noggrannt övervägande.

Och ja, visst är frågan komplicerad för inte bara är kejsaren en symbol för Japan, han är också överhuvud för shintoismen, vid sidan av buddhismen Japans viktigaste religion. I den rollen kan han sägas vara lika viktig som påven är för den katolska kyrkan.

Men kritikerna, för det finns såna också, kan inte bli av med kejsarmakten fort nog och att menar detta är en möjlighet som inte får försittas.

Kenichi Asano, skribent och tidigare professor vid Doshishauniversitet i Kyoto säger att ett tronskifte riskerar att föra Japan tillbaka till militarismens dagar. Den nuvarande kejsaren minns krigets fasor och har alltid betonat freden, men hans son Naruhito är ett oskrivet kort, enligt Asano.

Kenichi Asano tycker att det nu är ett utmärkt tillfälle att göra om Japan till en republik. Tyvärr är detta en fråga som sällan eller aldrig förs fram eller ens diskuteras i media, säger han. Därför får det japanska folket aldrig möjlighet att ta ställning eller fundera på vad en övergång till republik egentligen skulle innebära.

– Det är tabu att ens ta upp frågan till diskussion, säger Kenichi Asano.

– Helt annorlunda jämfört med till exempel Storbritannien och Sverige där det verkar som att ni ofta debatterar era kungahus. Vad kostar kungahuset, vad tillför det. Såna frågor är stendöda i Japan, avslutar han.