Filmpremiär:

Tim Burton gör Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

1:57 min

Tim Burtons mix av charm och skräck känns igen i filmatiseringen av fantasyframgången Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Även om det blir lite väl mycket unga X-Men på slutet. 

Emma tar med Jake ned till stranden för att visa honom en plats där hon kan vara för sig själv, ett vrak som hon dyker ned till. Där blåser hon ett rum fullt med syre, hennes element är luft. Barnen på barnhemmet har övernaturliga gåvor, nackdelen med Emmas är att hon är så fjäderlätt att hon måste gå med blyskor för att inte lyfta från marken. Svarta, lite punkiga platåkängor med spännen. Det är ju Tim Burton.

Jake som spelas av den unge, duktige skådespelaren Asa Butterfiled, han har rest i tiden. Han har hittat en portal på en ö utanför Wales och hamnat på Miss Peregrines barnhem, året är 1943 och där finns en tidsloop som gör att barnen där lever om samma dag om och om igen. Det var den dagen 1943 som bombplanen kom och la barnhemmet i ruiner.

Det här är fantasy, det är häftiga miljöer, pirer med nöjesfält och ett slottslikt barnhem. Och det börjar spännande, med att Jakes morfar får besök av onda krafter och Jake får i uppdrag att ge sig ut i världen, hitta barnhemmet och bekämpa ondskan som hotar där.

Men barnhemsbarnens besynnerlighet och övernaturliga krafter tar över mot slutet och då är det lätt att tänka på X-men eller någon annan superhjältskara. Där hade jag hellre sett mer mystik och magi än slagsmål med eld och armborst.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är inte bland Tim Burtons bästa, men det är tillräckligt mycket fiffig blandning av charm och skräck för en stunds underhållning.