Kalle och Tankefabriken

Många tittade utan att ha köpt bingolott

7:48 min

Det är tjugofem år sen Leif ”Loket” Olsson, handbollsdomaren, lokalradioräven och munvädret, blev riksbekant. Och mer än så: han blev en nationalklenod. Någon som alla förhöll sig till.

Under ett antal år fanns det inte ett humorprogram, inte någon satirtecknare, inte någon lokalrevy, som inte hade en grej på Leif ”Loket” Olsson.

I Rally i P3 hette han Lotus Olsson och gjordes av Peter Apelgren. Jag tror mest det gick ut på att han pratade väldigt mycket på göteborgska. Alltså ungefär som Loket – och Peter Apelgren – gör på riktigt. Han har parodierats i Bamse. I en serie från 1999 kallas han ”Trucken Dobbelsson” och är en sork som leder programmet Lycko-Lotto i teve. Där går alla pengar som lottpengarna drar in rakt ner i fickan på Krösus Sork.

Det är nu sexton år sen Loket Olsson lämnade Bingolotto, men fortfarande är han väl den man främst förknippar med Bingolotto. Många märkte inte ens när Gunde Svan ledde programmet. Eller Jan Bylund. Eller Marie Serneholt.

Och programmet var alldeles vansinnigt stort med Loket vid rodret. Uppesittarkvällen 1995 – lille julafton – hade programmet 3,1 miljoner tittare. Det var många som in i det sista hoppades kunna köpa nåt extra fint i julklapp till ungarna.

Och vi har väl alla hört historien om hur Loket, innan programmet satte igång i riksteve, det var först ett lokalprogram i Göteborg, blev erbjuden antingen fast lön eller 50 öre på varje såld lott. Och så valde han den fasta lönen. Och vore Loket lagd åt bitterhet, vilket jag inte vet om han är, så kan han fortfarande sitta och räkna på hur många hundratusen årligen han inte får in på sitt konto.

Jag var själv i helt fel ålder för att se på Bingolotto. Jag tittade inte ens på det ironiskt. Det var vanligt att man gjorde på nittiotalet annars: tittade på saker som man tyckte var töntiga och så skrattade man lite åt det. Jag råkade väl zappa förbi det ibland och såg en tunnhårig farbror med mustasch som ropade olika siffror och öppnade olika lådor, och så var det människor i stora lila dräkter som hette Bingo-Berra och Bingo-Lotta, och så spelade olika dansband, och jag uppfattade det nog som helt surrealistiskt.

Men det var hur stort som helst. Jag minns att nån kompis till min lillebror valde att ha kalas en lördagskväll och det var bara min bror som kom resten av klassen var hemma och tittade på Bingo-Lotto.

Och det fascinerade mig redan då. Jag har alltid varit väldigt intresserad av fenomen, av saker som har en stark attraktionskraft på många människor. Några miljoner svenskar satt varje lördag och tittade på en farbror som hojtade. Det gjorde nog många för att de var engagerade i idrottsrörelsen – Bingo-Lotto drog ju in en del stålar till den – och många gjorde det väl för att de hade köpt en lott och ville veta om de vunnit nån miljon eller i alla fall några kilo kaffe. Men det gjordes också undersökningar där det visade sig att ganska många tittade utan att ha köpt nån lott.

Sen skulle programmet moderniseras. Samma sak som hände med Jeopardy, när man slängde ut den gamle gubben Magnus Härenstam och tog in den unge fräsche Adam Alsing. Man sa hej då till dansbanden och kallade istället in typ David Bowie, som hann uppträda i Bingo-Lotto två gånger. Och istället för den gamle Loket Olsson tog man in – Lasse Kronér. Som ser ut som Loket och pratar som Loket men är några ynka decennier yngre.

Och sen har man hållit på sådär – föryngrat och föryngrat tills man helt plötsligt kastade in Ingvar Oldsberg, som är tre år yngre än Loket – och nu är programmet med honom populärare än vad det har varit sen Lokets tid.

Och det finns där fortfarande, och kommer säkert att överleva både Loket och Oldsberg. På samma vis som bryggkaffe återigen är trendigt – ölbryggande, brödbakande – så kommer hipstergenerationen snart att hitta tillbaka till den närodlade ursprungsteven. Med skalliga farbröder som ropar siffror på göteborgska och folk som sitter med stora lila pennor och duttar i bingobrickor och en sorts genuin trygg trevlighet.

Jag säger grattis på 25-årsdagen, Bingo-Lotto – och jag är säker på att vi hörs igen om tjugofem!