Utställningen "Fuel to the Fire" om Husby-upploppen riskerar bli bränsle på elden

5:26 min

I maj 2013 sköts en man ihjäl av polis i Husby vilket tände gnistan till upploppen i området: bilbränder och stenkastning som sedan spred sig till flera andra svenska städer. Idag öppnar en utställning på konsthallen i Stockholmsförorten Tensta där den Berlinbaserade konstnären Natascha Sadr Haghighian undersöker och sätter händelserna i Husby i ett vidare, historiskt och politiskt sammanhang. Mårten Arndtzén har sett "Fuel to the Fire".

– Hon har arbetat med två huvudelement, det ena är terassvärmare – sådana där höga kaminer som förlänger säsongen på svenska uteserveringar i vanliga fall – men som här tjänar först som en sorts kravallstaket och sedan, i sönderslaget skick, som spår efter våld.

Det andra är filtar i samma röda färg och av samma typ som den ihjälskjutne mannens döda kropp hade svepts i, när han bars ut ur sin lägenhet våren 2013. Och på dem har Natascha Sadr Haghighian tryckt bilder - bland annat just det foto som avslöjade att Lenine Relvas-Martin, som han hette, redan var död när han bars ut ur sin lägenhet – i motsats till vad polisen först påstod.

Men som det ofta är med den här sortens "grävande" samtidskonst så är det här mest rekvisita och en utgångspunkt för den diskussion som framförallt förs i skrift, bland annat i den gratistidning som konsthallen tryckt upp.

Vad framkommer i den?

– I korthet: att upploppen i Husby delar orsak och sammanhang med raskravallerna i USA, både idag och på 60-talet. Och att de våldets orsaker framförallt står att finna i polisens militarisering – alltså att man alltmer organiserar sig för repression istället för dialog – och så hos oss inom massmedia som okritiskt agerar megafon åt Polisen i såna här konflikter, och i största allmänhet stigmatiserar de här platserna i vår rapportering.

Hårda omdömen, det låter som en väldigt politisk utställning?

– Det här är en berättelse med mycket entydiga offer och förövare. Våldet står polisen och media för, medan stenkastningen och bilbränderna framstår som en ett slags självförsvar. Som uttryck för en legitim, social kamp alltså. "Medborgaruppror" är ett ord som förekommer.

Och för att försäkra mig om jag inte missförstått nåt så frågade jag Haghighian om det är så hon menar:

"Det är en intressant fråga som ställts i så många decennier, och det finns en underbar intervju som Angela Davis gjorde med ett svenskt tv-team när hon satt i fängelse 1972, där hon svarar på precis den frågan genom att beskriva det ständiga våld som hon växte upp med som afroamerikan. Och hon säger att hon finner det löjligt att journalisten talar med henne om våld, för det var vad hon växte upp med.

Så frågan om våld är en fråga där vi också måste se det organiserade och institutionella våldet mot vissa befolkningar, och som är kopplat till en institutionell rasism. Och jag menar att utställningen försöker belysa och fokusera på dessa underliggande faktorer", säger Natascha Sadr Haghighian.

Har hon en poäng tycker du?

– Det finns flera angelägna diskussioner att föra – men just därför är det tråkigt att det blir så svartvitt här.

Vad gäller polisen citerar Haghigian gillande det föreningen Megafonen skrev på sin hemsida dagen efter dödskjutningen, att polisen är "här för att skydda en politisk och ekonomisk elit: de är här för att skrämma oss, för att disciplinera oss". Och om "mainstreammedia" påstås till exempel att man där "inte märkbart" diskuterat dödsskjutningen. Vilket inte är sant. Och det är inte den enda tveksamma eller felaktiga uppgiften i den här tidningen.

Med svensk polis har hon inte talat, vad jag kan se, och vad de husbybor som fick offra sina bilar i det här "medborgarupproret" tycker får vi förstås inte veta.

Så snarare än att diskutera de här problemen öppet så tycker jag att "Fuel to the Fire" bidrar till en polarisering som redan finns, i de här frågorna. Och då är ju risken att den blir vad den heter: bränsle på elden.

"Fuel to the Fire" visas på Tensta konsthall i Stockholm fram till den 15  januari 2017.