Samhället svek Gryningspyromanen som barn, enligt ny bok

16 min

Det har snart gått sex år sedan den senaste branden, men mannen som kallades Gryningspyromanen, och dom många bränder som han misstänktes för är långt ifrån bortglömda. Hör Odd Clausens reportage från några drabbade skånska orter.

Hör också David Widlund, brandingenjör och brandutredare och författare.

– Jag ville ta reda på vad som skapat hans vilja till hämnd mot samhället och vad rättsväsendet gjorde för fel, säger författaren David Wiklund.

Vad är det för svar du har fått?

– Jag visste att det var en tuff uppväxt, men nu fick jag veta vad som egentligen hände under uppväxten. Jag har träffat hans bror och pratat med honom i flera timmar.

Vad berättar brodern?

– Han jämför med historien i Pojken som kallades Det, och han menade att det var mordförsök på två små barn.

Kan man koppla ihop det som sedan händer med vad han var med som barn?

– Ja, det kan man göra. Dels handlar det om att han vill hämnas på samhället, för att han känner sig sviken. Dels har han haft det tufft i hemmet men också haft det svårt i skolan ,där han blivit mobbad enligt brodern. Han berättar om första mötet med polisen, när Gryningspyromanen ska ha varit 13 år. Brodern ska då också ha varit med, och de ska båda ha blivit misshandlade av polisen. Det handlar också om första mötet med socialtjänsten, som inte trodde på barnens berättelser om övergrepp. 

Du skriver i boken att han egentligen inte är pyroman utan mordbrännare, vad är skillnaden?

– Väldigt få uppfyller definitionen av pyroman, men en person som Gryningspyromanen som förstår sina handlingar och som inte drivs av elden i sig - han kan inte kallas pyroman.

Han är inte dömd för mer än tre bränder, men han har varit misstänkt för över hundra. Varför har bränderna varit så svåra att utreda för polisen?

– Dels saknas ju utbildning hos polisen. Man behöver vara duktig på brand och bränder, och på el. Jag tror det finns en rädsla inom polisen att ta in och anställa folk med andra kompetenser.