STUDIO ETT 26 OKTOBER

Studio Ett sänder från flyktinglägret Dibagah utanför Mosul

18 min

Vi får höra människor som flytt från IS skräckvälde och de färgglada flickorna som brände sina svarta kläder efter att IS drevs ut ur byn. De unga kvinnorna i provinshuvudstaden shoppar skor men är livrädda att IS ska klamra sig fast och genomföra terrorattacker. Hör även kvinnan vars son hålls fängslad, misstänkt för att vara IS medlem och fåruppfödaren Hassan som återvänder till sin försåtsminerade hemby för första gången på två år. På plats finns våra korrespondenter Johan-Mathias Sommarström och Cecilia Uddén.

Flyktinglägret Dibagah söder om Mosul sjuder av liv. 30 000 människor bor här, alla har det gemensamt att de flytt IS när gruppen sommaren 2014 intog städer och samhällen i norra Irak. Lägret är välbevakat. Militärer med automatvapen vaktar så att inga obehöriga tar sig in. Det finns en hotbild från terrorister.

Utanför huvudingången har en marknadsgata byggts. Här finns provisoriska butiker som säljer matvaror, ägg, kläder och kycklingar. På trottoaren sitter en ung man och säljer buteljerat vatten som han kyler i en vattenfylld hink. Han ropar högt så att presumtiva kunder ska veta var de ska handla. Det är dammigt, människor är trötta och smutsiga. De flesta flydde 2014, men flera har kommit på senare tid.

Bredvid entrén finns ett särskilt läger för unga män. De separeras från sina familjer för att förhöras av säkerhetstjänsten. Många fruktar att IS ska smuggla in anhängare och terrorister med flyktingarna därför genomförs kontroller av samtliga unga och medelålders män som nu kommer hit.

En kvinna beklagar sig över att hennes son suttit fängslad i månader, han anklagas för att vara IS sympatisör.

I lägret finns mängder av vittnesmål om hur det är att leva under IS styre. Nästan alla säger samma sak ”det fanns ingen frihet”, kvinnor tvingades täcka sig helt, de fick inte gå ut, många har släktingar som dödats av IS.

En flicka, nu i färgglada kläder eftersom hon bränt de svarta, som IS tvingade de att bära, berättar att det känns skönt att slippa IS. Men hon saknar sin pappa, hon längtar efter honom, han dödades av IS för ett år sedan.

70 kilometer öster om Mosul ligger Kurdistans provinshuvudstad Erbil. Vid en första anblick finns här inte mycket som tyder på att ett krig pågår runt knuten. Utomhusmarknaden är full av folk. Försäljare ropar ut sina varor.

Men vid en närmare anblick märks skillnaden mot förr. Inomhusmarknaden ekar folktom. Människor säger att de har sämre ekonomi, kriget och flyktingströmmen det fört med sig har tärt på finanserna.

Här finns också en rädsla, att IS ska klamra sig fast och att terroristerna ska göra som de gjort i Kirkuk och på andra håll. Genomföra terrorattacker med målet att ta så många människor med sig i döden som möjligt.

Vid fronten, i det nybefriade samhället Sheikh Amir syns IS graffitti på väggarna, ”Området tillhör Islamiska staten” står skrivet. Brända bildäck ligger som groteska fågelbon på marken. Lukten av brända kemikalier sticker i näsan.

Människor kommer hit för första gången på två år för att se sina hus. Om några tillhörigheter finns kvar lastas de upp på små flakbilar. Överallt måste man undvika minor och försåtsmineringar. IS minerade byggnader. Lade sprängladdningar under madrasser, i ugnsluckor, kylskåp och minerade fönster och dörrar.

I bakgrunden hörs explosionerna från granatattacker och flygräder. Många olika grupper deltar i offensiven mot IS. Kurdiska peshmergastyrkor, kurdiska styrkor stödda av Turkiet, soldater från USA och Kanada, shiamiliser och den irakiska armén. De har varit framgångsrika och kommit nära Mosul.

När striderna väl är över ska alla dessa grupper försöka enas, grupper som stridit på samma sida men som har olika intressen ska komma överens om Mosuls framtid.