Unik svensk inspelning med Pink Floyd från 1967 ges ut – till slut
Nu släpps ljudteknikern Anders Linds mytomspunna inspelning av tidiga Pink Floyd, men hans rariteter med Jimi Hendrix kommer att förbli i det dolda.
Anders Lind fick spela in Pink Floyd när gruppen spelade på Gyllene Cirkeln i Stockholm under sitt första Sverigebesök 1967. Det är en av få liveinspelningar som finns med den första upplagan av gruppen, innan ledarfiguren Syd Barrett slutade på grund av psykisk ohälsa.
– Jag var ju ung och hifinörd och sedan hade jag ju hållit på och bandat Hansson & Karlsson en längre tid. De var ju husband där, så mina grejor stod ju där, och det slog mig att det vore ju kul att banda Pink Floyd då. Så då pratade jag med managern och då så säger han "if you promise, don't do anything bad with it", berättar Anders Lind.
Han gjorde inspelningen med sin trimmade Revox rullbandspelare och två mikrofoner vid väggen mitt emot scenen. Det är en inspelning som han legat lågt med men som nu släppts som en del av Pink Floyds nya cd-box "The Early Years: 1965-72", en mastodontutgåva som totalt omfattar 27 cd- och dvd-skivor.
Men efter konserten var Anders missnöjd med inspelningen. Sången hördes nämligen väldigt dåligt.
– Hela sånganläggningen, den var i princip ur bruk. Det hördes ju ingen sånganläggning, jag vet inte varför.
1967 var Pink Floyd ett rätt okänt band. De hade bara släppt några singlar och sitt första album "The piper at the gates of dawn", som i dag räknas som ett av de viktigaste banbrytande psykedeliska popalbumen.
– Publiken som kom dit, många visste ju inte vad Pink Floyd var. De gick ju för att titta på ljusshowen, det var ju den nya grejen.
Pink Floyds sångare, gitarrist och ledarfigur vid den här tiden, Syd Barrett, mådde vid den här tiden inte så bra och lämnade gruppen, alternativt sparkades, kort efter sverigebesöket. Men enligt Anders Lind var det inte någon eventuell formsvacka från Syd Barrett som var skuld till att sången inte hörs på inspelningen.
– Det var en misslyckad sånganläggning, om man säger så. Det var ju aldrig några stora häftiga system på den tiden, det var ju mest backline och så var det en mik och några lådor på sidan om som krånglade. Och det innebar för min del att jag fick ju väldigt dåligt sångljud, det vill säga näst intill ingenting. Och det gjorde ju sedan när man lyssnade på det där att man tyckte att det där var väl ingenting att ha, det var ju inget roligt så de där banden de stod år ut och år in och ingenting hände och jag lyssnade inte på dem. Jag tyckte inte att det var nå' kul, säger Anders Lind.
Men många år senare ville en av Anders bekanta ordna en happening på Gyllene cirkeln. Kunde man inte spela upp Anders gamla inspelning inför publik, om det nu vore lagligt? De åkte till London och träffade företrädare för Pink Floyd, och det var under de förhandlingarna som tankarna på försäljning av själva inspelningen kom till stånd:
– Medan vi var där då så frågade de om jag ville sälja tejperna och det skulle jag kunna tänka mig, och sedan tog det ju evigheter innan allt gick i land då för det var många många många turer, och de ville i princip inte betala någonting. Nu har de betalat lite mer, det är inga jättesummor men jag vill ju inte bara skänka alltihopa för det är ju ändå så pass gammalt och unikt.
På 70-talet var Anders Lind med om att grunda skivbolaget Silence, och han ligger bakom en mängd svenska skivutgivningar med till exempel Eldkvarn, Kebnekajse, Samla Mammas Manna, Dag Vag, Ebba Grön och Bo Hanssons album Sagan om Ringen.
Han sitter också på en annan intressant liveinspelning från 60-talet, med trum- och orgelduon Hansson & Karlsson med ingen mindre än Jimi Hendrix som gästartist, men det kommer knappast att ges ut.
– Hendrix är ju mycket, mycket svårare än Pink Floyd att göra någonting åt. Jag har försökt att kontakta dem men det gick inget vidare, det var många många många år sedan. Och jag vill inte släppa det på fel vägar om man säger så. Om det är så att det går att ordna på rätt sätt med bra representanter så är det helt okay för mig. Det materialet är mycket mer omfattande och mycket mer rörigt och är inte intressant hela vägen. Det är ju en flera timmar lång jamsession som ibland blixtrar till och är bra och så där, säger Anders Lind och fortsätter:
– Om man är Hendrixnörd så kanske man väntar sig att han ska spela sin musik men han spelar ju på deras villkor, alltså han flikar in lite diskret här och där och väller ut lite då och då. Det är ju ingen Hendrixmusik, det är Hansson & Karlssonmusik som han är med på. På så sätt kanske man skulle kunna ge ut det men de har så starka muskler, the Hendrix Estate så att jag räknar med att de stämmer skiten av mig om jag skulle göra något. Och det tänker jag inte heller.
