Fler barn än väntat har uppgivenhetssyndrom

2:22 min

Nya siffror som Socialstyrelsen tagit fram åt Ekot visar att minst 58 barn behandlades för uppgivenhetssyndrom förra året.

– De senaste sex månaderna är vi hela tiden hemma, vi kan inte göra någonting, vi byter blöja, vänder och pratar med henne och frågar oss själva hur det kunde bli såhär, säger Gozel, mamma till 12-åriga Rosan, som båda heter något annat i verkligheten.

I april gick Rosan in i uppgivenhetssyndrom. Hon är okontaktbar och får näring genom en sond i näsan.

Uppgivenhetssyndrom hos barn, det man tidigare kallade apatiska barn, är när barn, ofta i asylprocessen, förlorar grundläggande fysiska och psykiska funktioner, när kroppen alltså slutar fungera.

Det är första gången som det finns tillförlitlig rikstäckande statistik från sjukvården, på hur många barn med uppgivenhetssyndrom som behandlats i Sverige.

Det är minst 64 personer som man säkert vet vårdades med uppgivenhetssyndrom som huvuddiagnos under förra året. Av dem är 58 under 18 år.

Det är betydligt fler än tidigare siffror pekat på. Migrationsverket har de senaste åren pratat om att det skulle röra sig om mellan 20 och 30 barn, men verket har inte haft samma möjlighet som sjukvården att föra statistik.

Förutom de 64, som finns registrerade med personnummer, finns ytterligare 97 med så kallade reservnummer, som man får om man exempelvis inte har uppehållstillstånd.

När det gäller den här gruppen är statistiken osäker eftersom en del under mätperioden kan ha fått ett personnummer och därför registrerats två gånger, men totalt kan det alltså röra sig om över 150 personer.

Dessutom tror Anders Jacobsson, som är kvalitetsansvarig för Socialstyrelsens patientregister, att siffran ligger i underkant.

– Det vi kan säga är att om det finns en osäkerhet, så handlar det om en underrapportering. Antingen att vårdkontakter inte rapporteras. Det andra kvalitetsproblemet är att vi har vårdkontakter som inte diagnoskodas på ett korrekt sätt.

– Den här diagnoskoden som vi har för uppgivenhetssyndrom är ganska ny, så kunskapen om den kanske inte har slagit igenom i verksamheten. Så om det finns något fel i siffrorna så är det alltså att de är lägre än de är i verkligheten. Exakt hur stor den underrapporteringen skulle vara kan jag inte spekulera i.

Mikael Billing, enhetschef för Barn- och ungdomspsykiatrins asylpsykiatriska enhet, har jobbat med barn med uppgivenhetssyndrom sedan 2003. Han tolkar siffrorna som att det skett en ökning.

– Jag misstänker att den stora förklaringen är ju att antalet asylsökande barn i Sverige har ökat och 2015 ökade det dramatiskt. Att vara asylsökande eller flyktingbarn innebär ju att man utsätts för olika former av stress, som ökar risken för att man ska må dåligt psykiskt.