Nobeltestamentet som satte Sverige på världskartan
Ungefär ett år efter Alfred Nobels död 1896 instiftades Nobelpriset i enlighet med testamentet. Och många förutspådde att priset skulle få hög internationell status.
Den 2 december 1897 publicerades Alfred Nobels testamente. Kort därefter kunde man läsa i de flesta stora svenska tidningar att priset skulle bli internationellt stort och bli eftertraktat av alla forskare, författare och fredsförfäktare i världen.
– Det här var nånting alla skulle vilja ha och det skulle vara väldigt ärofyllt för Sverige och Norge att få dela ut det här priset, säger Gustav Källstrand, försteintendent på Nobelmuseet som har tittat närmare på nyhetsrapporteringen kring Nobelpriset genom åren.
– Man tyckte det var väldigt häftigt med ett stort internationellt pris i så många kategorier, plus att det var väldigt mycket pengar, ett Nobelpris 1901 motsvarade 20 årslöner för en professor. Så det gjorde att det fanns ett stort intresse innan det ens hade delats ut, säger han.
Ville locka världspressen
– Det här var en tid när tävlingar var på modet. Det var världsutställningarna som nådde nån sorts topp med utställningen i Paris 1899 och 1900 som var den mest välbesökta av alla världsutställningar, säger säger Gustav Källstrand och fortsätter:
– Det var 50 miljoner besökare vilket är mycket även med dagens mått. Och för ett litet land som Sverige var det svårt att slå sig in på den internationella "pris-marknaden" men här med Nobelpriset såg man en chans att göra det.
– Och tittar man på reaktionerna utomlands så hade man också lyckats, det slog igenom ganska snabbt.
Effekten inte som väntat
– Men i Sverige fanns det en besvikelse över att det inte åtföljdes av någon uppmärksamhet för Sverige, det fanns ingen prisceremoni som var tillräckligt intressant för att man skulle få stora nyheter om att "här delas prisen ut", säger Gustav Källstrand och fortsätter:
– Det var inte som de olympiska spelen som återuppväcktes i Aten 1896 när världspressen kom dit och tittade och beskrev Aten och Grekland och vilket fantastiskt land det var. Utan man nöjde sig med att sitta hemma och intervjua sina Nobelpristagare, man kom inte till Stockholm och gjorde ett stort nummer av det här.
Gustav Källstrand berättar att det här hänger kvar än i dag: I Sverige rapporteras det ymnigt om Nobelfesten, utomlands är festen möjligtvis en notis sorterat under kuriositeter, det är tillkännagivandet av priserna som är intressant.
Det märks tydligt när priserna tillkännages för det internationella intresset är enormt, betydligt större än i december då pristagarnas namn redan är kända. I Sverige tycker vi sen att det som händer i december är intressant för det händer här. Men utanför Sverige är de nya pristagarna den absolut största nyheten.
– En konsekvens av det är att i Sverige kopplas Nobel ihop med nåt som är högtidligt, ceremoniellt och lite gammaldags. Men internationellt gör man inte alls den kopplingen, där är det forskningen, vetenskapen, förnuft och upplysning man tänker på, säger han.
Dynamiten och freden
– Hela Alfred Nobel är ju lite av ett mysterium som rymmer enorma motsägelser. Att skaparen av dynamit instiftade världens största fredspris är fortfarande något som förbryllar, och visst fanns det reaktioner på detta vid förra sekelskiftet. Dynamit var kanske inte så effektivt i krig, berättar Gustav Källstrand, men för tidens terrorister var det perfekt, säger Gustav Källstrand.
– Strindberg kallade ju slutet på 1800-talet för "jubelfesternas och attentatens tidevarv", det man då var rädd för var anarkister. Anarkister sprängde bomber på offentliga platser i hela Europa och i USA och de använde dynamit. Den spanske författaren och nobelpristagaren José Echegaray kallade dynamiten för den "stora utjämnaren" som gav folket möjlighet att ta till vapen. Dynamit var verkligen kopplat till terrorism, så med de konnotationerna så fanns det ju en enorm motsägelse.
Kritiken ebbade ut
Märkligt nog försvann den kritiken av Alfred Nobel och hans eftermäle ganska snabbt efter att Fredspriset börjat delas ut. Annat var det med Litteraturpriset. Den moderna litteraturen, pessimismen och dekadensen kring det som kallas "fin de siècle" rimmade illa med det som Nobel plitat ned i sitt testamente: "det utmärktaste i idealisk riktning"
