De tog stegen för att upplösa Sovjetunionen

2:27 min

För ett kvarts sekel sen i dag skrevs Sovjetunionens dödsdom under i total enighet. Men i dag har männen som var på plats i jaktstugan utanför Minsk helt olika minnesbild av hur avtalet kom till.

– Sovjetunionen som geopolitisk realitet och enligt internationell lag upphör att existera är ni redo att skriva under ett sådant dokument? Så sa Gennadij Burbulis, Boris Jeltsin närmaste man, enligt dåvarande ledaren för vitryska sovjetiska delrepubliken fysikprofessorn Stanislav Sjusjkevitj.

De tre sovjetiska delrepublikernas ledare i Ryssland, Ukraina och Vitryssland träffades i en jaktstuga i nationalparken Belovesjkaja Pusjtja 30 talet mil sydväst om huvudstaden Minsk för exakt ett kvarts sekel sen i dag.

– Jag ville lösa en enkel sak, förklarade Sjusjkevitj varför han bjöd in den då nyvalde ryske presidenten Boris Jeltsin.

– Jag tänkte tigga Boris Jeltsin om att på sovjetiskt vis ge oss, inte sälja, mer olja och gas för att vi skulle slippa frysa den vintern och för att det inte skulle bli orättvist mot Ukraina så jag bjöd in Leonid Kravtjuk också, fortsatte Sjusjkevitj. Han hoppades att jakt skulle få Jeltsin att gå med på det hela.

Avtalet mellan de tre mäktigaste forna sovjetdelrepublikerna om att bilda OSS, Oberoende staters samvälde, skrevs under i total enighet. Denna typ konsensus borde användas för att lösa dagens konflikter anser de tre. Men de tre männens minnesbild av hur avtalet kom till skiljer sig åt.

– Att Jeltsin skulle gilla jakt var en nyhet för mig, sa Burbulis när de tre möttes i Washington nyligen. De tre kunde inte heller enas om hur deras avtal förmedlades till dåvarande amerikanske presidenten George Bush eller till Michail Gorbatjov, som fortfarande var hela Sovjetunionens ledare, men i och med avtalet om OSS berövades både ledarskap och landet han skulle leda.

Ukrainas expresident Kravtjuk hävdar att det var en lång process som ledde fram att Sovjetunionen upplöstes och inte någon plötslig ingivelse, så som Sjusjkevitj beskriver det. Han betonade också det folkliga missnöjet som pådrivande kraft och drog paralleller till dagens Ukraina.