
Harvard-professor om kopplingarna mellan Dylan och de klassiska grekerna
När Svenska Akademien tillkännagav årets litteraturpristagare var det många som reagerade med förvåning. I ett klassrum på Harvard-universitetet i utkanten av Boston bjöds det i stället på pizza för att fira att Svenska Akademien verkar ha förstått det som litteraturprofessorn Richard Thomas har vetat länge: att Bob Dylan är ett litterärt geni i klass med Vergilius, Homerus och Sapfo.
– Jag tycker det är briljant, och på tiden. Jag är glad att Akademien ger honom det erkännandet. Och jag tänker inte gå in på om det är litteratur eller inte, självklart är det litteratur så som litteratur är definierat, säger Richard Thomas.
Richard Thomas har följt Bob Dylan sedan han själv var i tonåren och skriver just nu på en bok med titeln “Why Dylan matters”. Den delvis är baserad på den kurs om Bob Dylan som han håller i var fjärde år på Harvard-universitetet.
Precis som Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius, menar Richard Thomas att Dylans musik är jämförbar med grekiska poeter som Sapfo.
– Den litteratur som jag studerar började med musik, eller med musikackompanjemang i alla fall. Grekisk lyrik är precis som Dylan, det är musiken och versmåtten som gör helheten. Nu har vi förlorat musiken, men vi har fortfarande orden. Så om Sapfo är litteratur, varför inte Dylan?
Men kopplingen mellan Dylan och den grekiska litteraturen går längre än så. Det finns konkreta exempel på att Dylan själv har en relation till de antika poeterna, till exempel i låten Workingman’s Blues #2 från skivan Modern Times.
– Det är några rader från Ovidius som går så här: "Ingen kan någonsin säga att jag höjde mitt vapen mot dig", och det är ordagrant från Penguins översättning av Ovidius, säger Richard Thomas.
Men att Bob Dylan har lånat textrader från Ovidius, har det någon betydelse för den litterära kvaliteten? Absolut, det berikar och vidgar innebörden av texten, säger Richard Thomas och jämför med när man kan se referenser till Homerus i Vergilius texter. Att det skulle vara slumpmässigt är helt uteslutet, enligt Richard Thomas. Särskilt när det handlar om sammanlagt 17-18 textrader utspridda på samma album.
– Statistiskt sett är det inte särskilt sannolikt. Raderna finns där för vem som helst att upptäcka och så får man bestämma själv vad man gör med den vetskapen, säger Richard Thomas och skrattar.
Hör mer från Richard Thomas men också från hans studenter i programmet Klingan i P2, lördag 10 december.