Ny kritik mot hantering av barnhemsbarnen

3:02 min

Sverige får återigen kritik för hur staten skött frågan om de före detta barnhemsbarnen, som skulle få kompensation och upprättelse efter att ha vanvårdats när de blev omhändertagna som barn.

Över hälften av dem som sökte ersättning fick avslag – och nu dömer flera utländska forskare ut den svenska upprättelseprocessen och använder Sverige som ett varnande exempel.

Patricia Lundy är professor i sociologi vid Ulster University i Nordirland.

– Jag upplever att det varit en väldigt traumatiserande process för de drabbade. Att så många fått avslag är skandalöst, jag tror att den svenska processen till och med kan ha åter-traumatiserat de här människorna. Ännu en gång, säger professor Patricia Lundy från Nordirland, där man just nu är inne i en liknande upprättelseprocess som tidigare pågått i Sverige.

I somras avslutade Ersättningsnämnden arbetet med att ge ekonomisk ersättning till de som vanvårdats på barnhem och institutioner mellan åren 1920 och 1980.

5 300 personer sökte, men bara 46 procent, alltså knappt hälften, fick ja.

I andra länder har andelen som fått ersättning varit betydligt högre, som till exempel i Irland där 95 procent av de som sökte fick ersättning.

Eoin O'Sullivan, professor på Socialhögskolan i Dublin, är förvånad över att så få fick ersättning i Sverige.

– Utifrån ett irländskt perspektiv verkar det svenska systemet vara ett väldigt restriktivt och grymt system, säger Eoin O'Sullivan, när han och andra forskare från bland annat Skottland, Australien, Nordirland och Finland, besökte Sverige för att utbyta erfarenheter om upprättelseprocesser som pågår eller pågått i olika länder.

Forskarna vänder sig mot att så många har fått avslag på sina ansökningar i Sverige. De tycker att det har ställts för höga krav. Ett av kriterierna var att de som sökte skulle ha utsatts för vanvård av allvarlig art, alltså bara de som utsatts för de allvarligaste formerna av övergrepp och försummelser skulle få ersättning.

Den australiensiska professorn i kriminologi och straffrätt, Kathleen Daly, studerar just nu upprättelseprocesser i 18 länder för att kunna göra kvalificerade jämförelser.

Hennes slutsats, efter att ha tagit del av den svenska processen, är att staten medvetet har gjort det svårt för de som drabbats att få ersättning.

– Det verkar som den svenska staten gravt och avsiktligt har begränsat möjligheten till ersättning, säger Kathleen Daly.

Inte någon av de ministrar som varit ansvariga under den här processen, som pågått under elva år, vill låta sig intervjuas.

Den nuvarande barn- och äldreministern Åsa Regnér ger endast en skriftlig kommentar. Hon skriver bland annat att "det finns mycket att lära av Ersättningsnämndens arbete och det som framkommit i intervjuer och ansökningar". 

Hon skriver också att regeringen arbetar aktivt för att "vanvård av barn i samhällets vård aldrig ska ske igen".