Hemmasittare behöver få bättre hjälp

2:26 min

Allt fler barn i Sverige går alldeles för lite i skolan. Kanske för att de blir mobbade i skolan och vissa kan ha någon funktionsvariation som gör det svårt i skolan.

Nyligen var det ett möte för att prata om det här problemet. En av dem som var på mötet var Cecilia Fyrevik. Hon är mamma till två barn som ofta är hemma från skolan:

– Det handlar egentligen inte så mycket om att de inte vill, utan de klarar inte av att bli bemötta och få den hjälp de behöver för att kunna vara i skolan. Cecilia Fyrevik.

Allt fler hemmasittare

Det finns omkring 20 000 barn i Sverige som ofta stannar hemma från skolan och därför kallas "hemmasittare". Fast hemmasittare är egentligen inget bra ord för de här eleverna. Det menar en barnpsykolog som heter Ylva Larsson:

– Det är ju ett problematiskt begrepp därför att det lägger fokus på eleven som problembärare helt och hållet. Och det är inte riktigt så det är. Det är ju inte som att de sitter hemma och myser direkt. Utan de klarar inte av skolan, säger Ylva Larsson.

Mobbning och utanförskap

De flesta som slutar gå till skolan på det här sättet gör det för att det finns problem där. Kanske blir eleven retad och mår dåligt av att vara i skolan:

– Ofta är det så att det finns en mobbningsproblematik i bakgrunden för en stor grupp, och det kan handla om att man har olika funktionsvariationer. Man kan ha svårt med inlärning, man kan ha svårt med det sociala som är i skolan, de kraven, säger Ylva Larsson.

Olika lösningar

Skolan måste arbeta mot mobbning. Och många elever som har svårt att hänga med eller har svårt att läsa och skriva kan behöva få extra stöd på olika sätt. Nyligen var det en konferens i Göteborg där experter pratade om hur de här problemen kan lösas.

Psykologen Ylva Larsson som var med på konferensen tycker inte att det bara är elevens eller föräldrarnas ansvar när ett barn inte går i skolan.

Dela på ansvaret

Hon menar att det måste finnas ett samarbete mellan elev, föräldrar, skola och kanske olika myndigheter för att det ska kunna bli bra:

– Ofta pratar man om vem som är ansvarig. Men man kan inte lägga ansvar på någon - man måste TA ett ansvar. Och det måste man göra gemensamt i de här fallen. Tillsammans hitta en lösning som gör att det fungerar bättre, säger Ylva Larsson som är barnpsykolog vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.