Läs hela programmet utskrivet

“They should tell me why they doubt, because they judged me based on speculation. They don’t have facts. Which really made me crazy and I’m feeling, it’s not really fair, because I don’t think the person who took this decision had that much time to read and understand my problem and my case.”

"Kan man lita på att man får en rättssäker prövning hos Migrationsverket idag?
– Ja alltså, jag hoppas ju det och jag önskar att jag hade kunnat svara ja på frågan. Alltså, svara ett tydligt ja på det, men när jag ser kvalitetsrapporten så ser jag ju att det finns tydliga brister i utredningarna och senare i bedömningen. Så ja..."


Förra året fattade Migrationsverket 111 979 beslut i asylärende. Nästan dubbelt så många som året innan. Bakom varje beslut finns en människa och för var och en av dem är beslutet livsavgörande. En slarvigt genomförd asylutredning kan leda till ett felaktigt beslut.

Under året som gått har Migrationsverket haft fullt fokus på att korta de långa väntetiderna. Hur har det påverkat utredningarna och besluten?
Det ska Kaliber handla om idag.

Vi börjar på ett flyktingboende.

Här handlar allt om uppehållstillstånd. Först väntar man på utredningen som består av en eller ibland flera intervjuer. Sedan väntar man på beslutet. Väntan kan bli väldigt lång. Det kan ta år. Många loggar in på migrationsverkets hemsida varje dag för att kolla om det hänt något i deras ärende. Eller om de rent av fått ett beslut.

Den här dagen när Kaliber är på plats sitter en man från Kongo-Kinshasa utanför kontoret med ett beslut i sin hand. Vi kallar honom Amani och han har loggat in på migrationsverkets hemsida. Idag låg hans beslut där men det är på svenska så han har svårt att förstå. Personalen på boendet försöker hjälpa till.

– They believe you, that you are a Tutsi. They believe that you have been arrested by the police to times. But on the other hand they say that they let you go. And the fact that you were able to get a passport, you were travelling in and out from the country several times. Yeah, they don’t believe that there is a big danger for you to return.
– So what are their decision?
– It’s negative.
– And after almost two years waiting,
Amani sitter framåtlutad i en stol i hörnet av kontoret. Han bläddrar i beslutet men blicken är fäst på golvet framför honom. Efter nästan två års väntan har han fått avslag.

Runt honom på kontoret fortsätter allt som vanligt. Personalen går vidare till andra arbetsuppgifter och asylsökande med vardagsbestyr som droppande kranar och behov av blöjor står på kö, men Amani sitter kvar med sina papper.

– So how do you feel right now?

– I’m really feeling like I have no value in Sweden. That’s what I feel. I’m really feeling bad.
Kaliber får ta del av alla handlingar i hans ärende inklusive protokollet från utredningsintervjun och vi bestämmer oss för att ses igen.

Hans ärende visar både hur svårt det är att visa att man riskerar att utsättas för övergrepp vid ett återvändande och hur svårt det är att göra en asylutredning.

– This is my place and as I was telling you this is the picture I use to take with me when I’m travelling.

På väggen hänger bilder på hans barn uppklistrade med hjälp av sönderklippta plåster. Flickorna ser ut som prinsessor i vita klänningar. Det har gått två år sedan han träffade dem.

– This one enjoy reading, watching TV, this one likes doing indoor jobs.
Amani berättar att hans ena dotter gillade att läsa och titta på TV och att hans andra dotter gillade att hjälpa till i köket när de bodde ihop i hemlandet.

Amani och hans familj tillhör en minoritet som enligt Migrationsverket är särskilt utsatt i Kongo-Kinshasa. I verkets egna rättsliga ställningstagande står det att man ska vara extra försiktig vid bedömning av den här gruppens asylskäl.

Den Demokratiska Republiken Kongo eller Kongo-Kinshasa som landet ofta kallas, beskrivs i Migrationsverkets egna rapporter som ett land där oppositionella och deras familjer förföljs, hotas, frihetsberövas och försvinner. Kvinnor och flickor riskerar att drabbas av utbrett sexuellt våld i alla provinser. Poliskåren ses allmänt mer som ett hot mot befolkningen än som en garant för dess säkerhet, enligt Migrationsverkets landrapport.

Amani berättar att han på grund av sin etniska tillhörighet blev anklagad för att vara en del av en väpnad rebellrörelse och han säger att han vid flera tillfällen blev han misshandlad och satt i arrest, anklagad för att vara en säkerhetsrisk.

Enligt Amani eskalerade situationen och ledde till att polis och säkerhetspolis gick hem till honom och sökte efter honom och vapen som de påstod fanns gömda i hans hus. Tre dagar senare kom återigen män klädda i uniform och när han inte var hemma våldtog de och hotade hans fru, säger han. Amani var under denna period i Sverige på en två veckors utbildning kopplad till hans jobb. Han säger att när hans fru ringde och berättade om händelsen bestämde han sig för att söka asyl i Sverige, hans fru och barn flydde till ett grannland.

– How can I go back again, when my family is attacked, when my wife is….what happened to her. It’s quite impossible, I can’t go. I need protection, and my family need protection to.

Efter att min familj blivit attackerad på grund av anklagelserna som riktats mot mig kände jag att vi inte kunde återvända, säger Amani.
Migrationsverket tror på att Amani är den han är och att han tillhör en utsatt minoritet eftersom han visat sitt pass. De tror också att han har varit fängslad vid två tillfällen eftersom han visat dokument som styrker det men de menar att det inte är sannolikt att han är förföljd eller att hans fru blivit våldtagen i hemmet. Amani är uppgiven.

– A wife you love is being raped, because she’s facing your problems. And people they conclude and say, this person is lying, and there is no fact to prove that I’m lying so it’s really bad. Believe me it’s bad.

De menar att jag ljuger men de har ingen fakta som stödjer det, säger Amani.

Vi ska återkomma till Amanis utredning och beslut men först ska det handla om Migrationsverkets generella problem. För det stora antalet människor som sökt skydd i Sverige har satt Migrationsverket under stor press.

Migrationsverket gör egna granskningar av den rättsliga kvalitén i utredningarna och besluten och granskningarna visar på brister. Under 2016 granskades 12 asylenheter och Kaliber har gått igenom rapporterna.

På varje enhet har en analysgrupp gått igenom runt hundra ärenden.
Detta görs för att man ska få en bild av vad man har för styrkor och svagheter men eftersom urvalet är litet går det inte att dra några generella slutsatser kring alla beslut.

Rapporterna visar att nio av de tolv utvärderade enheterna har problem med det som kallas utredningsdjup och bevisvärdering. Det handlar alltså om själva kärnan av asylutredningen, som att ställa relevanta frågor under intervjun och att sakligt värdera den muntliga och skriftliga bevisning som finns i ett ärende.

– Det är ju allvarligt om inte utredningen är tillräckligt djupgående. Dels för att man kan missa att en person har tillräckliga asylskäl det kan också leda till att personer som inte uppnår eller når över gränsen för vad som krävs för att beviljas asyl ändå får det, säger Rebecca Thorburn Stern.

Rebecca Thorburn Stern är docent i folkrätt på Uppsala Universitet och har skrivit flera böcker om asylrätt och hon har för Kalibers räkning gått igenom Migrationsverkets kvalitetsrapporter.

I rapporterna finns flera exempel på att man inte ställer tillräckligt många och relevanta frågor under själva intervjun. På en enhet i Vänersborg är 51 av de 100 ärenden som granskats inte är tillräckligt utredda. Så här skriver man i rapporten.

”Det finns en tendens att gå till beslut på otillräckligt underlag där vi inte uppfyllt vår utredningsskyldighet genom att till exempel låta den sökande bemöta brister i den muntliga och skriftliga bevisningen.”

På en annan enhet, i Örebro, konstaterar analysgruppen att man i 24 av de 61 undersökta fallen inte följt relevanta rättsliga ställningstagande och instruktioner.

Och många av besluten är enligt analysgruppen inte tillräckligt begripliga:

”Det saknas i cirka 64 procent av de uppföljda ärendena en tydlig motivering till hur man, utifrån den metod man har till sitt förfogande, kommer fram till sin slutsats”

– Föreställ dig själv hur det är att få ett beslut som är livsavgörande, för det får man väl ändå säga att det är, och du förstår inte varför. Dels förstår du inte vad som har hänt, dels förstår du inte hur du ska kunna angripa det, hur du ska kunna överklaga det här. Du förstår inte vad det är de inte tror på eller vad är det som inte räcker, säger Rebecca Thorburn Stern.

Men kan man inte kräva att man ska få ett beslut som går att förstå?
– Det är klart man kan kräva att få ett beslut så att det går att förstå. Det är myndighetens skyldighet att formulera beslutet så att det är logiskt och går att förstå för den personen vilket de gäller, säger Rebecca Thorburn Stern.

I rapporterna finns det också exempel på beslut som blivit direkt felaktiga. På en av enheterna som granskats i Boden är 17 av dom hundra granskade besluten fel:

”Analysgruppen har i dessa ärenden gjort en annan bedömning av vilket som skulle varit ärendets korrekta utgång. Analysgruppen menar att det korrekta hade varit att avslå ansökan om uppehållstillstånd eftersom sökanden inte uppfyllt beviskravet det vill säga gjort sitt behov av skydd sannolikt.”

--Det säger ju att kvalitén där är undermålig, säger Rebecca Thorburn Stern.

Under 2016 har det också gjorts en nationell rapport som man kan dra statistiskt säkerställda slutsatser ifrån och som bekräftar bilden från de lokala rapporterna. Granskningen visade att bara hälften av utredningarna var tillräckligt utredda. 40 procent av besluten var inte tillräckligt begripliga. Och analysgruppen slår fast att den rättsliga kvalitén inte är tillfredsställande.

Enligt Rebecca Thorburn Stern är det oroväckande att det är kärnan i asylutredningarna som brister.

– Något som lyfts fram i den här analysen, både den breda nationella analysen och i analysen av olika asylenheter är ju svårigheter upplevda vid trovärdighetsbedömningar eller tillräcklighets och tillförlitlighetsbedömningar. Något som lyfts fram av verket självt som något av det mest centrala i en asylprocess eller en asylutredning men också någonting som är bland det svåraste. Om det finns brister där, i hur man ska göra, då har man ett ganska stort problem. För det är där kärnan ligger i bedömningen av om en person ska beviljas skydd eller inte.

Under de senaste åren har Migrationsverket startat flera nya asylprövningsenheter för att möta det ökade trycket och det är framförallt på nya enheter med mycket ny personal eller där personalomsättningen varit stor som myndigheten ser brister.

--Det finns risker med att personer som inte har tillräcklig kunskap sätts att avgöra, handlägga och utreda i frågor som är så avgörande för den som söker. Det här är ju inte en fråga om bygglov, även som det kan upplevas som livsavgörande för en del i vissa fall, men här handlar det faktiskt om rätten att stanna eller inte, säger Rebecca Thorburn Stern.

--Att jobba som asylhandläggare är ett väldigt krävande arbete. Det är liksom inte som vilket jobb som helst. För om det begås fel kan det ju innebära att en person skickas till döden. Att utreda någons hotbild i deras hemland det är inget du kan göra på en höft, säger Anna.

Anna, som egentligen heter något annat, har arbetat som handläggare på en av Migrationsverkets asylenheter i två år. Hon är en av dem som gör utredningsintervjuer, sedan samråder hon med en juridiskt ansvarig beslutsfattare och skriver ett utkast till beslut som sedan skrivs under av dem båda. Att kvalitetsrapporterna visar att kvalitén på besluten är dålig är inget som förvånar henne.

--Budskapet från ledningen har varit så tydligt. Det är resultat, antalet beslut om uppehållstillstånd som är det viktigaste. Det vill säga skriv så många beslut som möjligt för vi måste nå upp till regeringens mål, vi måste nå upp till de här 108 000 besluten. Vi har en stark press från regeringen och nu är det upp till er, personalen på golvet att leverera.

Enligt Anna är det ledningens fokus på kvantitet framför kvalité som lett till att många utredningar och beslut inte är tillräckligt bra. Samma bild har fackförbunden ST och SACO.

Samtidigt som Migrationsverket skruvat upp tempot i asylprocessen har verket också rekryterat väldigt mycket ny personal. Av de 844 asylhandläggare som idag arbetar på Migrationsverket har 70 procent börjat under de senaste två åren vilket gör att det saknas erfarenhet.

Facken är också kritiska till att de nya medarbetarna inte fått mer stöd.

Kvalitetsrapporterna som Kaliber gått igenom gjordes under våren och sommaren.
Men enligt fackförbunden ST och SACO var pressen på att fatta många beslut ännu större under hösten. Då gjordes inga kvalitetsundersökningar men enligt facken tyder mycket på att kvalitén var ännu sämre då.
Och även nu är det kvantitet före kvalitet som gäller, säger Anna.

--Jag hoppas inte att vi kommer befinna oss i ett läge där vi om ett år sitter här igen med en liknande rapport som visar på liknande brister eller ännu större brister när det gäller bevisvärdering och utredningsdjup men vad jag kan se nu är att det finns inget som tyder på något annat. Det tyder väldigt mycket på att myndigheten nu tuffar på med fortsatt fokus på kvantitet. Fortsatt med fokus på att fatta så många beslut som möjligt. Så vad jag kan se så har jag all anledning att känna oro för att vi om ett år sitter här igen med en liknande rapport, säger Anna.


Migrationsverket svarar

På Jägersro utanför Malmö har Migrationsverket har Migrationsverket ett kontor.
Här väntar människor på att bli hämtade till intervjun av sin handläggare och vi ska träffa Fredrik Beijer som är rättschef på Migrationsverket.

Vi går genom öppna kontorslandskap till ett samtalsrum med glasvägg ut mot korridoren.

--Vi har lyckats fatta så många beslut som vi ville göra. Vi kanske inte har lyckats så bra med kvalitén i besluten som vi skulle vilja och det är klart att vi inte är nöjda med det men det är också svårt när man går in i en situation som vi aldrig varit i förr. Mycket nya medarbetare och enormt många beslut som måste fattas inom en viss begränsad tid. Huruvida det är tillräckligt bra eller inte, det kanske andra får avgöra. Vi har i varje fall gjort vad vi kunnat. Det kan vi konstatera, säger Fredrik Beijer.

I de regionala kvalitetsrapporterna lyfts det vid ett par tillfällen fram att det faktum att personalen är ny påverkar kvalitén negativt.
Så här skriver man till exempel om en nystartad enhet i Boden:

”Man kan helt enkelt inte tillräckligt om asylprövning när man nyss börjat sin anställning.
Det vore ju också märkligt om det inte skulle vara så, då asylprövning innehåller flera komplexa övervägande än man kan ana.”

Fredrik Beijer säger att man nu ser över varför det fungerat mindre bra på vissa enheter och han konstaterar att myndigheten inte varit tillräckligt bra på att hjälpa nya medarbetare in i arbetet.
--Ja, uppenbarligen har vi inte varit tillräckligt bra för då hade vi haft ett bättre resultat. Självklart ser vi att något inte fungerat här. Men det är hela tiden en avvägning mot andra krav vi har på myndigheten och det handlar också om att faktiskt fatta beslut så att folk får sina beslut i tid.

Att man i den nationella kvalitetsrapporten konstaterar att bara hälften av ärendena är tillräckligt utredda är inte bra men inte heller så konstigt enligt Fredrik Beijer.

--Jag tror inte det är unikt i en miljö med så många beslut som man har både på försäkringskassan och på migrationsverket och liknande myndigheter att man har en sådan här diskussion och ser att man kan utreda mer eller mindre det tror jag att man måste förstå att det är egentligen ingen unik situation.
Men ur ett förvaltningsrättsligt perspektiv, är detta en rimlig nivå att ligga på att säga att hälften av besluten inte är tillräckligt utredda?
--Nej det är så klart inte tillräckligt bra och det är därför vi följer upp och det är därför vi vidtar åtgärder.
Vilken nivå är rimlig att ligga på?
--Jag skulle nog vilja komma upp i en 70 till 80 procent för att vara för att känna mig nöjd med förvaltningsbeslut i den mängd som vi fattar.
70 till 80 procent ska vara väl utredda så det betyder att det är okej att 20 till 30 procent inte är tillräckligt utredda?
--Nej, men jag tror det är vad man kan förvänta sig i en sådan här verksamhet. Målet är så klart hundra procent men jag tror att man alltid med människor inblandade, personer som arbetar med så komplicerade frågor får räkna med att man ser saker som inte har fungerat det tror jag alltid man måste förstå, säger Fredrik Beijer.

Enligt Fredrik Beijer är en förklaring till att utredningarna inte är tillräckligt välgjorda att många av de ärendena som man fattat beslut om under året berör personer från Syrien och Eritrea som förväntas få uppehållstillstånd i Sverige.

Men även för dessa individer är en noggrann utredning viktig eftersom det enligt nuvarande regelverk är viktigt om man betraktas som flykting eller skyddsbehövande. Bara dem som betraktas som flyktingar har rätt till familjeåterförening.

Att 40 procent av besluten enligt den nationella kvalitetsrapporten inte är tillräckligt begripliga och att det på vissa enheter ser ännu värre ut kommenterar han så här.

--Det är ju inte bra och det är en jätteviktig fråga för om inte våra beslut inte är lätta att förstå, om man inte kan följa en logisk tråd i besluten, så blir de oförklarliga för omvärlden och det ser vi också att ibland är våra beslut är svårförståeliga för den sökande, för media och andra i omvärlden. Det behöver inte betyda att det är fel men det är självklart så att om det inte är tydligt i beslutet hur man har tänkt så kan man ha tänkt fel. Men det betyder inte i samtliga fall att man tänkt fel för det kan också vara att det är för dåligt förklarat.

Att analysgruppen hittade 17 direkt felaktiga beslut av hundra granskade på en enhet i Boden är inte ett bra resultat men enligt Fredrik Beijer inte heller så konstigt eftersom det till viss del handlar om subjektiva bedömningar.

I den nationella kvalitetsrapporten konstateras att två procent av de granskade besluten var fel och 13 procent var diskutabla, vilket enligt Fredrik Beijer är ett bra resultat.

--Därför att i den här prövningen så finns det så många olika aspekter att om det är så att vi har en två procent felaktiga beslut, vi har en fem till sex procentig ändring i domstol, så tycker jag att som förvaltningsmyndighet är det helt okej. Tretton procent, vad som alltid kan diskutera är vad ordet diskutabelt betyder, och som jag ser det är det ärenden där man kan ha olika uppfattningar, där man i analysgruppen haft olika uppfattningar och då tycker jag att man ska redovisa det på det här viset men det ger också en bild av faktiskt hur svåra bedömningar det här är.

 

You cook here as well?
--Yeah I cook, rice and sometime chicken and spinach, sager Amani.

Tillbaka hos Amani

Vi är tillbaka hos Amani på flyktingboendet. Han har en liten kokplatta inne på rummet som han lagar mat på. Det har gått ett par månader sedan han fick sitt negativa beslut och han lämnar sällan rummet.
--I just to leave in the morning ten o’clock going to school, coming back three o’clock, but this day I’m the whole day in the room. Sitting, sleeping, säger Amani.

Amani säger att han inte längre orkar gå till skolan.

Han minns intervjun som gjordes med honom i Boden. Han hade åkt nattåg och var på plats flera timmar innan intervjun. Å han väldigt nervös, säger han.

--You are stressed, you are afraid, it’s like an exam, a test, so you are really under stress.

Han säger att han började att berätta att han sökt asyl i Sverige eftersom hans fru och barn blivit attackerade i hemmet på grund av att han blivit anklagad för att ha kopplingar till en rebellrörelse men personen som höll i intervjun avbröt honom.

--I remember when she asking me some questions when I responded she had to tell me no you should not speak about your family you should speak about yourself only.

När vi läser protokollet framgår det att handläggaren ber Amani att sluta prata om sin fru och istället berätta mer om sig själv.

Enligt Amani kom han helt av sig efter det.

--When you say, don’t speak about your family and yet the problems of my family is the problems witch is the cause, the roots of my problem and reason for me staying in Sweden. So I don’t really understand the interview I did. Because the source of my problem is my family being attacked.

Kärnfrågan i Amanis asylberättelse är attacken mot hans familj som enligt Amani egentligen var riktad mot honom. Avgörande i hans ärende är därför om Migrationsverket betraktar hans berättelse är sannolik eller inte. Anna-Stina Lundström-Sundström är chef på enheten i Boden som utrett och fattat beslut i Amanis ärende.

--Vi har gjort den bedömningen utifrån att han rest ut ur landet legalt och i och med att han rest ut ur landet legalt så bedömer vi att polisen känner till att han lämnat landet och mot den bakgrunden så tycker vi inte att det är tillförlitliga uppgifter att de inte sökt honom i hemmet.
Under intervjun så blir han tillsagd att inte prata om sin fru utan om sig själv. Och han säger då att han helt kom av sig eftersom hans frus skäl är hans, säger han. Det sitter ihop och senare konstaterar ni att ni inte tror på att detta ägt rum. Borde han då inte fått fler frågor om händelsen?
--Det är mot den bakgrund jag beskrev som vi kom fram till att den uppgiften inte är tillförlitlig.
Ni menar ju att han rest ut ur landet legalt och då finns det ingen anledning för polisen att söka honom i hans hem eftersom de då känner till att han lämnat landet. Men har ni någon fakta som stärker att det funkar så i Kongo?
--Vi vet att det är strikta kontroller vid utresa av landet. Passkontroller.
Jag har varit i kontakt med en på Yales University som heter Jason Sterns som är en av de främsta Kongoexperterna och jag frågade honom då om hur relationen mellan passmyndighet och polis fungerar i Kongo och då svarade han att om han visade sitt pass när han lämnade landet så borde det i teorin blivit registrerat och sökbart elektroniskt för polisen men min erfarenhet är att det i praktiken sällan går till så om det gäller personer som är misstänkta på en låg nivå. Vad tänker du om det?
--Om det är något som vi gjort fel i det här ärendet så prövas det nu av domstolen. Så det prövas nu i nästa instans.
Men tycker du att man bör underbygga den här typen av påstående med fakta? Bör man hänvisa till någon form av landinformation när man drar den här typen av slutsatser?
--Det bör vi alltid göra, hänvisa till landinformation.

Enligt Anna-Stina Lundström-Sundström håller både utredningen och beslutet hög kvalité.
--Vi skulle inte ha gått till beslut i ärendet om vi inte bedömt att det var utrett.

Amani var på intervju i april 2015 men sedan blev hans ärende liggande i ett och ett halvt år.
Beslutet fattades först i oktober 2016 och skrevs då ihop av en annan person än den person som intervjuat honom ett och ett halvt år tidigare men Anna-Stina Lundström-Sundström menar att det inte påverkat kvalitén på beslutet.

--Om vi hade sett att det var saker som brast innan vi fattade beslutet så hade vi kompletterat, gjort en kompletterande utredning eller begärt ett kompletterande yttrande.
Vad tycker du om att det blivit liggande på det sättet?
--Det är aldrig bra att ärenden blir liggande men så såg verkligheten ut då.

Amani håller inte med om att hans ärende blivit väl utrett. När hans beslut fattades i höstas var Migrationsverket fokuserat på att snabbt fatta många beslut och han tror inte att de som fattade hans beslut hade tid att läsa på om Kongo-Kinshasa.

--I’m feeling it’s not really fair, because somebody who took this decision, I don’t think he had that much time to read and understand my problem and my case.

Nu har han överklagat till Migrationsdomstolen och han hoppas få en noggrann prövning av sitt ärende.
Han har bytt advokat och skickat in mer dokumentation som stärker hans berättelse.

--What I’m happy is I feel I have a lawyer for now. And I feel I will be helped through my lawyer now. I really trust and believe that for this time it will be ok and maybe my rights will be accepted and I be helped.