TEORI & METOD

Hur ska medier bevaka makthavare som ljuger?

Den senaste tiden har utmaningen att rapportera om makthavare som ljuger aktualiserats och diskuterats flitigt bland journalister. Många intressanta texter med tips och förslag på utvecklade metoder har skrivits. Här sammanfattar och länkar Medieormen till några.

Att politiker och andra makthavare kan ljuga är inget nytt, men Donald Trumps valrörelse och första tid som president har gett medier en särskild utmaning. I flera av diskussionerna om detta har behovet av uppdaterade metoder för den journalistiska bevakningen anförts. Hur ska vi egentligen rapportera om det Trump, eller andra makthavare, säger när de bevisligen ljuger rätt ut?

Flera intressanta artiklar har skrivits senaste tiden om ”The Way We Media”, som Laura Hazard Owen uttrycker det. I sin artikel för NiemanLab How to cover pols who lie, and why facts don’t always change minds: Updates from the fake-news World sammanfattar hon en del av utbudet av artiklar och enkäter som skapats för att belysa problemen och komma ett steg vidare mot lösningar.
   Exempelvis tipsar hon, och nu även jag, om Elisabeth Kolberts intressanta översikt i The New Yorker av böcker om varför människor har så svårt att inse att de kan ha fel. Det handlar om confirmation bias, om hur människor förhåller sig till fakta och vetenskap, och om hur de uppför sig i grupp, under rubriken ”Why facts don’t change our minds.”

TL;DR: En kortfattad slutsats av det Kolbert skriver om är att människor av psykologiska skäl kan ha väldigt svårt att inse att de har fel om något. Hur nya fakta tas emot har bland annat att göra med vilka känslor de väcker – vilket är en utmaning för medier i en polariserad samtid, när de samtidigt vill tala till just publikens känslor och helst också få den att dela vidare artiklarna. Och att tala till någon i en mästrande ton är sällan rätt metod för att övertyga någon om att man har rätt.

NYT Upshot har skrivit en annan intressant artikel som är en variant på samma tema, och baserar sina slutsatser om att vi sorterar bort nyheter vi inte gillar på webbanalyser från Chartbeat : We Avoid News We Don't Like. Some Trump-Era Evidence.

Crowdsourcingen ’Alternative Facts’: How do you cover powerful people who lie? startades för ett par veckor sedan av Rasmus Kleis Nielsen och Heidi Skjeseth från Reuters Institute, tillsammans med Alan Rusbridger, fd chefredaktör för The Guardian. Nu har de stängt det kollaborativa dokumentet, där man kan läsa förslag från olika delar av världen på hur journalister bör bevaka makthavare som ljuger. Här finns deras sammanfattning, med diskussioner om problemet, definitioner av vad som är att betrakta som lögner (till skillnad från olika åsikter) och tips på ”do’s and don’ts” för journalister:  

Do’s – vad journalister bör göra

  • Kalla lögner för lögner (och var noga med definitionen av "lögn")
  • Bevaka anhängarna som stödjer makthavare som ljuger. Försöka att förstå deras världsbild och ge röst åt deras perspektiv
  • Gå utanför bubblan, bortom officiella källor och internt grupptänkande
  • Fokusera på ämnet, inte formen. Det vill säga: följ pengarna och bevaka konsekvenser och bindande beslut etc istället för provokationer och utspel
  • Samarbeta. Följ upp varandras frågeställningar och dela anteckningar om källors trovärdighet
     

Don’ts – vad journalister inte bör göra

  • Toppa inte med falska påståenden i rubriker och ingresser och undvik falsk likvärdighet (som tex: ”Synen på jordens form varierar”)
  • Bli inte distraherade av oändliga tweets och provokationer – bevaka storyn, inte personen. Att fokusera på varje provokation eller falskt uttalande är ett sätt att belöna lögner med publicitet
  • Undvik att gå live om det inte är absolut nödvändigt. Överväg att inte direktsända presskonferenser och intervjuer med personer som är kända för att vara opålitliga. Breaking news-bevakning gör faktakontroll i realtid svårt och risken att man publicerar lögner ökar
  • Ge inte opålitliga källor publicitet. Det må bidra till underhållande och provokativt innehåll, vilket kan gynna publiksiffror och annonsintäkter, men i det långa loppet undermineras trovärdigheten
  • Behandla inte politiker du sympatiserar med annorlunda än dem du inte sympatiserar med. Var inte en sån journalist som delar falsk information om politiker du personligen inte sympatiserar med
     

Detta var alltså förslag från crowdsourcingen ’Alternative Facts’: How do you cover powerful people who lie, som sammanställts i detta dokument och den opartiske journalist som tycker att tipsen framstår som självklarheter är bara att gratulera. En slutsats som gänget bakom crowdsourcingen gjorde var nämligen ungefär just att ”lösningen på journalistikens problem är – mer journalistik”, och de länkar även till vad Reuters chefredaktör Steve Adler skrivit om ”Covering Trump the Reuters Way” där ytterligare förslagslistor finns över do’s and dont’s för den opartiske journalisten.

Lästips: