"I Am not your negro" - kristallklart om makt och rasism
Den amerikanska författaren James Baldwin satte tidigt ord på hur rasism känns inombords för den som blir utsatt. Nu har hans sista text blivit film, i den Oscarnominerade dokumentären "I Am not your negro".
Titel: I Am not your negro
Regi: Raoul Peck
Genre: Dokumentär/Essäfilm
Betyg: 4 av 5
På mitt lokala bibliotek finns den enda essäsamlingen av James Baldwin undanstoppad och måste beställas upp.
Det är en svensk översättning från 1965 av "Ingen känner mitt namn", som beskrivs som "en personlig debattbok av Amerikas främste nu levande författare".
Eller nej, så står det inte, för det ligger ett litet n-ord strax före ordet författare. En stor skillnad.
Och även om inget bokförlag skulle drömma om att skriva så på omslaget idag, står boken inte uppe i ljuset på hyllorna bland Truman Capote och de andra vita amerikanska 50- och 60-talsförfattarna som rörde sig ledigt mellan pjäser, romaner, essäer och kulturkritik.
Filmen "I Am not your negro" är kanske inte den enklaste introduktionen till Baldwins författarskap. Grunden utgörs av hans sista manus från slutet av 70-talet, en bok han aldrig avslutade och som hade arbetsnamnet "Remember this house".
Planen var att återvända till minnena av tre av 60-talets tongivande medborgarrättsaktivister, som alla mördades innan de hann bli 40 år. Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King. Baldwin överlevde dem alla, men så var han mer ett vittne än en aktivist.
Samuel L Jacksons röst är övertygande som Baldwin, som förklarar att han varken var med i Nation of islam, i något kristet samfund eller i någon medborgarrättsorganisation.
Mot bakgrund av ett digert arkivmaterial bestående av intervjuer med och föreläsningar av Baldwin, och en analytisk djupdykning i Hollywoods svart-vita historia, ritas två parallella verkligheter upp: de svarta som hålls utanför den amerikanska drömmen. Och de vita som drömmer för att slippa ha dåligt samvete.
Filmen är infallsrik och till bristningsgränsen fylld av fakta och olika tankespår. Men regissören Peck håller ihop det och låter oss också känna Baldwins melankoli inför att allt börjar bli för sent för honom, samtidigt som det finns så mycket att göra i världen.
Visuellt är "I Am not your Negro" inte tillräckligt fri i associationerna för att helt bli en essäfilm. Det är texten som står ut, Baldwins kristallklara formuleringsförmåga. Hans röst som får oss att se nya saker i det bekanta arkivmaterialet.
Hakkorsen mitt i havet av t-shirtar och vita 50-talsfrisyrer. Lögnerna i westernfilmer och annan på samma gång nationsbyggande och exkluderande dramatik. Och svagheten hos den som använder våld för att utöva makt över andra.
Baldwin ville stå fri från interna stridigheter, från demonstrationer och strategier. I filmen kan man känna hans tvivel inför att ta vittnets perspektiv när så många andra dog i kampen för mänskliga rättigheter. Samtidigt är det just denna fria position som gör att hans ord inte ekar så här 30 år efter hans död.
De formuleras nu.
