Den mänskliga jihadisten
Varför väljer en ung man att lämna Sverige för att delta i ett blodigt krig långt hemifrån? Är han ett monster? Kring de frågorna kretsar "Jihadisten" på Göteborgs stadsteater, som består av både en föreställning och ett samtal om bakomliggande orsaker.
Det handlar delvis om att nyansera en ganska ensidig bild, säger regissören och manusförfattaren Johan Gry.
– En utgångspunkt, när vi började hela projektet, var att förmänskliga eller humanisera en person som ofta utmålas som ett monster. Utan förståelse går det inte att göra något åt det, då flyr man bara, fortsätter han.
I "Jihadisten" får vi följa Ilias, en ung kille som radikaliseras. Publiken får sätta sig in i hans vardag och val, i möten med familjen, flickvännen, imamen och Arbetsförmedlingen, och genom honom presenteras olika förklaringar till varför en människa väljer att gå med i en extrem grupp.
Men syftet är inte att försvara, betonar manusförfattaren Wahid Setihesh, som bland annat har arbetat med teater för unga i Göteborgs ytterkantsområden.
– Världen ser ut som den gör så om man kan göra den bättre genom att få människor att tänka, samtala och diskutera tycker jag att det är bra att vi gör det. Det handlar absolut inte om att försvara eller porträttera offer, säger han.
"Jihadisten" var först var tänkt som en radiopjäs, men anpassades till scenen med hjälp av dramaturgen Joel Nordström. I botten finns ett omfattande researcharbete av forskningsrapporter, intervjuer och inspiration från den belgiska pjäsen "Djihad". Och enligt Johan Gry och Wahid Setihesh är det efterföljande samtalet, med såväl skådespelarna som experter, en lika viktig del av projektet som själva föreställningen. Ambitionen är att locka publik från alla delar av samhället.
Vilka tankeställare hoppas ni att människor tar med sig efter att ha sett "Jihadisten"?
– Att vi måste minska klyftorna i samhället, de som gör att människor känner sig alienerade, känner sig utanför, känner att de inte har en uppgift i livet, känner sig som losers. Man kommer inte ifrån att det är själva grogrunden för den här typen av extremism, säger Johan Gry.
Wahid Setihesh fortsätter:
– Och att de ser att det finns människor som man kan vända till sig till om man skulle behöva. Men också, helt enkelt, förståelse för själva problemet, och nyfikenhet, att människor blir nyfikna och vill förändra.
