Finanspolitiska rådet vill se mer sparande och fler i arbete

9:25 min

Den årliga rapporten från Finanspolitiska rådet brukar fungera som ammunition i den pågående politiska debatten. I år var inget undantag. Rådet riktar skarp kritik mot regeringen.

Direktrapport: Skarp kritik mot från Finanspolitiska rådet

Man anser att det i goda ekonomiska tider bör det sparas mer än vad regeringen nu gör. Men också arbetslösheten var en central del.
– Det är brådskande att vi har så många som står utanför arbetsmarknaden och att arbetslösheten är så hög. Personligen skulle jag kanske säga det är det största problem vi har, sa Harry Flam, som är rådets ordförande.

Man efterlyser en mer åtstramad strukturpolitisk som till exempel lägre ränteavdrag och en högre fastighetsavgift, som skulle kunna dämpa både bostadspriser och hushållens skuldsättning.

– Vårt huvudbudskap är att med hänsyn till konjunkturläget och överskottsmålet borde politiken vara betydligt mer åtstramande. Sparandet ligger tydligt under målet. Samtidigt när det är så väljer man att i höstens och vårens budgetar att försämra sparandet med 22 miljarder kronor. De beslut man aktivt fattar försämrar sparandet. Det anser vi är uppseendeväckande, säger Harry Flam.

Man har även tittat på kopplingen mellan bostadsmarknad och arbetsmarknad.

Sverige har nu högre sysselsättningsgrad än alla andra EU-länder, ungefär 75 procent.

– Det finns anledning för att vara tacksam för att det ser ut så. Men problemet är inte det generella läget på arbetsmarknaden, utan skillnaderna som finns i arbetslösheten.

Flam tog upp gruppen med gymnasial utbildning som exempel när han kom in på arbetslösheten. Där ligger siffran på tre procent för infödda, medan den för utomeuropeiskt födda ligger på 17 procent. Det kräver enligt rådet att man inför enklare jobb och lägre löner än dagens minimilöner.

Arbetsmarknaden är beroende av bostadsmarknaden och båda påverkar tillväxten. Därför har rådet även tittat på bostadssituationen med bruksvärdeshyror och bostadsrättspriser vid överlåtelser i Stockholms län som underlag.

Man menar att rörligheten på arbetsmarknaden sannolikt skulle öka och tillväxtförutsättningarna förbättras genom en omreglering av dagens system i riktning mot marknadshyror.

– En övergång skulle drabba de med högre inkomst mer, i kronor sett.

Däremot skulle det drabba de med lägst inkomst mest i procent, i disponibel inkomst. Skulle man våga ta det här steget eller i denna riktning måste detta kompletteras för att motverka de här kraftiga förändringarna genom att till exempel höja bostadsbidraget.

– Fastighetsägare skulle tjäna på detta och då skulle man genom en engångsskatt kunna använda de medlen och omfördela dem.

Läs hela rapporten här