Kriminalvården kritiserar korta straff

1:18 min

Mer än var tredje som i fjol dömdes till fängelse i Sverige fick ett straff på två månader eller mindre. På Kriminalvården anser man att det inte gör någon nytta att döma lagöverträdare till så korta straff, att fängelsevistelsen i värsta fall motverkar sitt syfte och att frivård är ett bättre alternativ.

– Vi vet att dom som döms till fängelsestraff som regel har väldigt stora problem i sina liv, säger kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg.

- Och vårt uppdrag är ju att verkställa straffet som domstolarna har dömt ut, men vi förväntas ju också verka för att risken för återfall ska minska. Det förutsätter ju då att vi faktiskt försöker göra något åt alla de här problemen som leder till kriminalítet och missbruk. Och för det krävs tid!

8.495 personer dömdes i fjol till fängelse i Sverige, 1818 av dem, mer än en femtedel fick en månad eller mindre, 3000, mer än en tredjedel högst två månader.

Att Kriminalvården lyfter fram just detta förhållande i den statistik som offentliggörs idag motiverar Nils Öberg så här:

– Vårt argument är inte att man ska dömas till längre fängelsestraff, det är inte det som är poängen. Utan poängen än att det finns alternativ till fängelsestraff, som ofta är betydligt mer ingripande och varar betydligt längre tid, inom frivårdens regi, och som ger mycket större möjligheter för oss att faktiskt göra större insatser.

– Så mitt argument är inte att det inte ska finnas korta fängelsestraff, men att man ska vara mycket noga när man dömer ut dem, säger Nils Öberg.

Totalsiffran dömda 8.495 är den lägsta i varje fall på 20 år, säger Nils Öberg, men han tror att trenden är den motsatta, att de intagna snart blir fler igen.

– Vad vi ser nu är en avmattning av den minskning av intagna i kriminalvården som vi har haft i några år. Vi ser en utplaning nu och förväntar oss en svag ökning framöver.

Enligt Nils Öberg för Kriminalvården en fortlöpande dialog med domstolarna om det faktum att de så ofta utdömer så korta straff

– När ett fängelsestraff, som ju är tänkt att vara lagens strängaste straff, blir så kort att de som avtjänar den typen av straff inte uppfattar dem som särskilt ingripande, då har vi ett trovärdighetsproblem, säger Nils Öberg.

Men om man tänkte om och betydligt färre blev dömda till så korta fängelsestraff, skull ni då stå med en massa tomma platser i kriminalvården?

– Nej, de som döms till väldigt korta straff påverkar inte vårt platsbehov i särskilt stor utsträckning, utan det är de som döms till väldigt långa straff, det är där vi har våra kapacitetsutmaningar.