Jobbar mot kvinnovåld – får nej av polisen

3:59 min

Polisen hindrar en av sina anställda från att jobba ideellt mot våld mot kvinnor. Nu har hon tagit ärendet till arbetsdomstolen.

– Jag tycker att det är helt befängt! Det är både min och polisförbundets uppfattning att allmänheten snarare skulle vara positiv till att en polis på sin fritid uppmärksammar och engagerar sig i frågor som rör våld i nära relation. Jag tycker det är ett felaktigt beslut och jag förstår inte hur de resonerar, säger polisen Jenny Eriksson.

Hon har själv levt i en destruktiv relation och försöker nu tillsammans med en bekant, som varit med om samma sak, jobba för att stötta våldsutsatta kvinnor. Deras förening Hand i hand för kvinnofrid, startades 2016.

Men strax därefter fick Jenny Eriksson besked om att hon måste anmäla sitt ordförandeskap i föreningen som en bisyssla till sin arbetsgivare. Omkring sex månader kom beskedet. Hon får inte fortsätta med föreningen eftersom det riskerar skada allmänhetens bild av polisen som en oberoende myndighetsutövare.

Myndigheten hänvisar till 7§ i lagen om offentligt anställda. Där hanteras vilka typer av bisysslor en polis tillåts hålla på med under sin fritid.

Det måste vara någon slags markering tänker jag. 

Ett exempel är en dom i arbetsdomstolen fdrån 2005 där en polis på en mindre ort inte tilläts sälja släpvagnar på sin fritid, eftersom personer som handlat av polisen då kunde antas ha fördelar från polisen vid senare tillfälle.

I det här fallet, när det gäller Jenny Eriksson är det däremot inte fråga om något företag vid sidan av, utan om en ideell organisation som stöttar våldsutsatta kvinnor. Jenny Eriksson jobbar inte heller med den typen av ärenden som polis, utan arbetar med passfrågor och med beslagtaget gods. Det är några av anledningarna till att förbundsjuristen på LO-TCO rättsskydd, Maria Fridolin Tycker att beslutet är felaktigt.

– Det är klart att vi har den här lagstiftningen av en viss anledning och det kan nog vara bra. Men sen kanske man inte kan förbjuda precis allting som poliser vill ägna sig åt på sin fritid, så det är en avvägning som måste göras, säger hon.

Det har varit relativt få fall där den här lagstiftningen har prövats under de senaste tio åren. Men under våren 2017 har inte mindre än fyra fall tagits upp i arbetsdomstolen. Alla handlade om vilka bisysslor en polis tillåts syssla med på sin fritid.

Johan Claesson är Polisförbundets ordförande, region nord. Han ser fallen som en markering från polisens HR avdelning.

– Jag vet inte ifall man från arbetsgivarens sida vill spänna bågen i arbetsrättsliga frågor och dra ett sträck i sanden, säger han och fortsätter.

– Det måste vara någon slags markering tänker jag.

För Jenny Eriksson betyder däremot föreningen betydligt mer än en arbetsrättslig markering.

– Jag skulle vilja säga att den betyder allt. Det är det som gör mig så ledsen. Jag har själv levt i en våldsam relation och jag vet hur mycket det betyder att träffa och prata med någon som varit med om samma sak, säger hon och fortsätter.

– Den här föreningen, jag brinner verkligen för de här frågorna, säger polisen Jenny Eriksson.

Polismyndighetens beslut är överklagat och kommer att prövas i arbetsdomstolen.