Helsingborg

Brukarmentorer ger nya socialsekreterare en bra start

2:07 min

Det började som en idé bland brukare. Nu permanentas ett pilotprojekt i Helsingborg där nyanställda socialsekreterare får brukare som mentorer.

Hösten 2015 startade mentorprojektet som ett pilotprojekt vid Socialförvaltningen i Helsingborg. Enligt Pernilla Kvist, utvecklare vid Socialförvaltningen var syftet att minska glappet mellan utbildningsvärlden och verkligheten, ett arbete som varit framgångsrikt.

- Det har varit väldigt positivt för nya socialsekreterare att få möjligheten att diskutera förhållningssätt och hur man kan uppfattas. Gapet har minskat i relationen till klienterna.

Bosse Pettersson, en av mentorerna som själv har ett förflutet som missbrukare, berättar hur idén föddes.

- Det började egentligen ute på gatorna, där folk har en känsla att de aldrig får sin röst hörd. Det togs upp på ett innovationsmöte och då kom idén om ett mentorskap för nyanställda sekreterarna, berättar han och fortsätter:

- Jag har träffat studenter som går socionomprogrammet och sett visionen i deras ögon att förändra världen, som socialsekreterare brukar göra, men sedan kanske det inte alltid blir så lätt att få kontakt med verkligheten sedan.

 Under mentorprojektet träffas en handfull socialsekreterare och ett par av brukarna en gång i veckan för samtal, sammanlagt vid sju- åtta tillfällen. Vid träffarna kan man ta upp vilka frågor man vill och enligt Bosse Pettersson är det när man skalar av sig sina vanliga roller som man har möjlighet att verkligen skapa förståelse från båda sidor. Projektet som nu rullar vidare har utvärderats vid Lunds universitet och fått positiv respons från flera håll, inte minst från klienter.

- De som vi har pratat med tycker att det är skithäftigt, om man använder deras egna ord. De tycker det är bra att de får chans att göra sin röst hörd genom oss mentorer, men också genom många andra projekt som de själva kan vara med i.

Vad tänker du att det här samarbetet har gett dig personligen?

- När jag var missbrukare och hemlös gick jag till Ria (Hela människan-Ria, öppen verksamhet, reds anm) som gäst. I dag arbetar jag här. Resan har inte varit en spikrak väg, men jag har kommit hit och det känns himla skönt att cirkeln är sluten.